Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Den 34 Juli återvände hertigen med flottan till
Carlskrona, sedan han likväl förut, ehuru fåfängt, försökt
Se här till hvad höjd adelns hat emot Gustaf III redan före
säkerhetsaktens genomdrifvande blifvit stegradt. Då någon
kort före riksdagen vågade yttra den satgen, att man först
och främst borde tänka på fäderneslandets försvar, fick han
hela hundsvott. Då konungen reste till Göteborg, för att sätta
det i försvarsstånd, hörde man adelsmän utlåta sig i
Stockholm: »Månne’ ej i Göteborg skall finnas hederligt folk, som
kan hindra den galningen (konungen) att tänka på onödigt
försvar emot dansken»? Bref från N. von Rosenstein till L.
von Engeström, Stockholm den 23 Dec. 1788. E. S. Med
sådana tänkesätt kan man tilltro en faktion snart sagdt
hvad som helst. Då Lilliehorn kort efter riksdagen inträffat
i Carlskrona, skrifver han till monarken: »Här är i öfrigt ett
särdeles bo, med inbundna tankar, och man har runkat på
hufvudet, när sista posten hitbragte säkerhetsakten». Brefvet,
den 31 Maj 1789, i G. S. Jfr. i öfrigt brefven från dens.
till dens., a. st. Äfven Lilliehorns försvar inför krigsrätten, i
utdrag hos Gyllengranat, a. st., II, s. 248 f. Lilliehorn
påstår här, att skeppscheferna uti hans division voro orsaken
att han ej kunde lyda hertigens ordres, ty de lydde ej hans,
hvarföre han, som ej ensam kunde gå fram, blef tvungen att
följa dem åt. Märkligt är ock, att några skepp i hertigens
division äfven blefvo efter, och åtföljde Lilliehorns division,
utan att deras chefer derför anklagades. Det är också klart,
att de fyra skeppscheferna utaf Lilliehorns division, som
under sjelfva bataljen gjorde mine af att gå fram, men seder-
mera vände om, gjorde sig dubbelt brottslige, emedan de visat
olydnad både mot hertigen och Lilliehorn; men derom blef
sedan aldrig fråga. Med ett ord, allt har ett utseende af
förföljelse emot L., i hvars person man måhända velat
hämnas så väl på hertigen som konungen. Amiral Nordenskjöld
bör också, i min tanka, anses nästan lika brottslig som
Lill-iehom, enär han, som enväldigt fick utdela alla ordres, ej
beröfvade Lilliehorn befälet, så snart han visat olydnad. Och
hvarföre lät man kort före drabbningen Lilliehorn, hvars
division annars innehade avantgardet, då bilda arrieregardet,
samt utfärda den ordres, att hvar division lyder endast sin
divisionschefs signaler, — hvarföre, som det synes, om ej för
att planera eu hämdeplan mot L., hvarigenom han skulle
be-röfvas alla tillfällen att komma ur den snara, man för honom
utlagt? Se Skjöldebrand, a. st., s. 99 ff. Till ytterligare
belysning af ämnet hänvisas till statssekreteraren O. Håkans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
