- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
129

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bart vatten och föda började snart så tryta, att
soldaterna måste nöja sig med sjövatten och med en
tredjedels portion mat. Den enda möjliga räddning för
flottan låg nii utan tvifvel deri, om den gynnad af
vinden kunde bryta sig igenom den fiendtliga; men äfven
i detta afseende tycktes ödet hafva svurit vår ruin;
vestlig vind blåste oupphörligt. Och njidt under allt
detta fortfor konungen att envist drömma om den
spanska kurirens återkomst med de förmånliga
fredsanbu-den! Han hade om ställningen i Petersburg fått
underrättelser, hvilka tyckas hafva varit öfverdrifna
Slutligen synés dock hertig Carl hafva förmått honom
att se ställningen något sundare2): han återvände den
20 Juni från expeditionen till Trångsund, som sålunda
måste uppgifvas. Samma afton infann sig hertig Carl
hos konungen, som för flottans utbrytning biföll den
plan, som sedermera följdes och allraförst hade blifvit
uppgjord af löjtnant Klint. Konungens, bifall blef dock

f1 Bref från Gustaf III till hertig Carl, den 19 Juni 1790. Bil.
N:o 19.

*) Bref från hertig Carl till konungen, den 19 (?) Juni 1790.
Hertigen säger: »Jag tackar så mycket för brefvet med upp-

lysningarne om den spanska kurirens dröjsmål. Jag
fruktar mycket, att den förskräckelse, i hvilken man var före

vår ankomst hit, gått öfver, sedan passagerna äro afskurna

för oss, och vi i vår ordning blifvit instängda. Det är
säkert att med mod och beslutsamhet drar man sig ibland
ur ett svårt läge, men här behöfs det mer än vanligt; en
nästan dubbelt öfverlägsen styrka, som man måste forcera i en
passage uppfylld af blindskär dolda under vattnet och af rök
— se der ungefär det öde som väntar flottan 1 Hvar d,ag blir
dyrbar, ty jag har märkt att sinnena bli nedslagne under

- väntan, och att ju längre det dröjer, desto mer undersöker

hvar och en det7 kritiska läge, hvari han befinner sig, den
minsta rörelse af fienden gör sensation och en verkan på
in-dividerne af en ganska dålig art, ooh jag fruktar att det
utsträcker sig till den minsta matros och soldat, som hittills
ej kände något annat språk, än det att slåss väl. Jag ber

om förlåtelse för den frihet med hvilken jag talar, men jag

tror att det är min pligt, att säga sanningen»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free