- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
134

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

des utväg till reträtt öppen. Kl. half 4 0 f. m. den 9
Juli börjades ölagtningen, och fortfor utan afbrott till
kl. 40 på aftonen. Man stridde med nästan förtviflad
tapperhet å ömse sidor, men ändtligen måste fienden
gifva vika. Den häftiga stormen hindrade honom dock
att med sina större fartyg draga sig tillbaba ur de
trånga farvattnen; en stor del af hans fartyg gingo
deri-genom förlorade. Följande morgon förnyades slagtningen,
men räckte blott en timma, då fienden drog sig
tillbaka. Svenskarnes förlust var blott fyra fartyg,
fiendens 53 större och mindre, samt 9000 fåiigar. »Jag
befinner mig ju alldeles i lika belägenhet som Carl XII
vid Narva», yttrade Gustaf, nästan förlägen hvar han
skulle göra af så många menniskor, dem man under
bevakning af några ryttare eller dragoner måste liksom
boskap, hundradetals i flocken, låta drifva till Lovisa
och de närmaste sjöstäderna t).

Efter denna lysande vapenbragd gjorde sig freden
snart sagdt sjelf.

Hvad hade väl kunnat vara mera egnadt, att rycka
Gustaf III ur sina illusioner rörande de lysande
freds-anbud, som han väntade från kejsarinnan, än denna
olyckliga reträtt ur viken framför Wiborg! Han fann
också genast sitt misstag, samt tänkte numera ej på
någon gränsutvidgning, endast önskande sin egen heder
och rikets sjelfständighet erkänd af sin fiende2). Å
andra sidan gjorde de allierade konungen nu anbud,
ehuru vida mindre förnaånliga, än i början och han
trodde sig äga skäl att vänta, samt afrådde ifrigt en-

1) Barfod, a. st., s. 185. Stedingk, Törning ocb
Hjelm-stjerna förde befälet öfver svenskarnes trenne divisioner;
konungen åskådade drabbningen från sin slup bakom vår
linie, hvarifrån han genom sin flaggkapten,
öfverstelöjt-nant Cronstedt, utdelade befallningar. Svenskarne voro i
antalet af fartyg (158) öfverlägsne fienden, som hade flere
större fartyg.

2) Bref från Gustaf III till Armfelt, d» 8 Juli 1790. ■

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free