Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
méens uppförande var lika hederligt och lojalt, som det
under det första fälttåget varit motsatsen. Några
efterdyningar af den förra upprorsandan trodde man sig
likväl hafva anmärkt *), äfvensom konungens lifgarde
synes hafva temligen afgjordt ställt sig under deras
fana, som stämplade mot hans person 2). Pressen lefde
ett lif utan all betydelse i det offentliga 3). I afskrifter
lupo deremot de mest hätska skrifter4) man och man
emellan, samt bidrogo i hög grad att alstra de
tänkesätt, hvarur de följande olyckliga händelserna uppväxte.
Men det var ej nog härmed. Med slukande intresse
lästes de utländska tidningar, som meddelade
underrättelse om revolutionens framgång*), hvarjemte man drog
*) Såsom 1789 under sjöslaget vid Öland, och general Kaulbars’
reträtt från Kaipas. Jfr. sid. 95. Men Kaulbars var
fullkomligt oskyldig. Bevisen derför finnas i E. S. Äfven
under 1790 års fälttåg trodde sig konungen hafva haft skäl
klandra åtskilliga chefers uppförande. Se bref från Gustaf
III till hertig Carl, Svensksund d. 18 Juli 1790. Bil. N:o 30.
2) Lifgardet fortfor att behandlas särdeles onådigt. (Jfr. sid. 375,
förra delen). Under kriget gjorde borgerskapet vaktgöringen
i hufvudstaden, ett intrång i gardets gamla privilegier. Efter
kriget upprättades ett nytt gardesregemente af ofrälse, af
samma företräde som det gamla gardet, ja det bemöttes till
och med vida mera förtroende, såsom då det beordrades att
bestrida vakten i Gefle 1792. Allt gjorde att andan inom
första gardet ej var god; Lilliehorn var dess vice-chef, en
ryktbar mystiker och oppositionsman, öfverste C. G. Silfver—
hjelm, dess chef. Man har äfven sett uppgifvet, atl
underofficerare och soldater blifvit bestuckna af de missnöjde.
d*Ai-gulla, Histoire de Gustave 111, Paris 1807, II, p. 405.
3) Stockholmsposten och Dagligt Allehanda voro de enda
tidningar som kunde bestå. Jfr. sid. 189.
4) Den argaste af dessa vi sett hette: »Declamation d’un vieux
Rheteur contre Tusurpation d*Auguste». Den uppmanar
obe-slöjadt till konungamord. Enligt en anteckning af professor
Fant var den författad af kanslirådet Berch.
ö) Flere klubbar for utländsk tidningsläsning fuqnos i
hufvudstaden; en vid namn la societé, der Lilliehorn ofta visade
sig. Pechlins hus var äfven en samlingspunkt för flitiga
tidningsläsare, hvilka den sluge gubben, regalerade med
muntliga kommentarier till händelserne, alltid i revolutionens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
