Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref från Catharina II till Gustaf til.
Min herr bror och kusin! Jag har emottagit. E. M:ts bref af
d. 19 Okt. med den kurir, som grefve Stackelberg skickat, för att
öfverbringa den mellan oss slutna allianstraktaten. Jag har dröjt
med dess besvarande, för att invänta det bref E. M. låtit mig
hoppas med generalmajoren baron Pahlen, som äfven nyligen anländt
med E. M:ts 2:ne bref af den 28 samma månad.
Då jag sålunda äger att besvara 3:ne E. M:ts skrifvelser,
börjar jag att för E. M. förklara min tillfredsställelse öfver detta
förbund, som närmat våra stater och personer till hvarandra.
Detta nyttiga och helsosamma förbund, som lofvar en så lycklig
framtid, skall i våra förbindelser inlägga mera ärlighet och
öppenhet, än historien tillagt förhållandene mellan Ferdinand och
Isabella, hvarpå E. M. alluderar i sitt bref. Jag är ganska känslig
för de bevis af förtroende och vänskap, som E. M. gifver mig,
och E. M. kan i detta fall räkna på en fullkomlig motsvarighet å
min sida. Jag gläder mig åt den stora öfverensstämmelse i
grundsatser och tänkesätt, hvarmed vi gemensamt betrakta de franska
affärerna. Jag ser, att E. M. tänker lika med mig om det
missförstånd som kan uppstå eller redan förefinnes emellan
drottningen af Frankrike och prinsarne, hennes svågrar; vi äro ense om
nödvändigheten att söka bringa öfverensstämmelse i deras
handlingssätt, hvarförutan ingenting är att hoppas för deras
gemensamma sak. Det bref E. M. skrifvit i detta ämne till baron
Breteuil och hvaraf E. M. behagat meddela mig afskrift, bevisar på
ett så öfverträffande sätt nödvändigheten af denna
öfverensstämmelse, att jag deraf hoppas den bästa verkan; hvad E. M. deruti
yttrar om Ludvig XVI:s belägenhet och uppförande, bär stämpel af
så mycken värdighet och ädelmod, att det icke annat kan än vinna
mitt bifall; ty jag är lika som E. M. öfvertygad, att denna
olyckliga monark varit beröfvad sin frihet och således tvungen till allt
hvad han gjort. Man kan icke antaga som sannolikt, att han
frivilligt nedstigit från rangen af ärftlig suverän till egenskapen af
förste embetsman åt sina undersåtare och på detta sätt beseglat
sin egen förnedring, likasom Ludvig den fromme, hvilken likvisst
gjorde sig till munk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
