Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de Srt Michel, följde sedan Rböne-strömraen åt ett godt stycke,
hvarefter vi togo af till venster inåt skogen till en höjd. Här
upprestes mitt altare, det altare, som till verldens sista stund skall
vara mig mvigdt och helgadt. Der ifrån uppsteg röken af mina
böner, der gjorde jag med den allra Högste det heligaste af alla för*
bund. Gud gifve mig sin nåd, att aldrig förglömma mina löften!
(Mina numror äro 3. —• 7. *— 3.). Ceremonien oth vår hemgång
drogo ut, så att vi ej förrän i mörkningen återkommo till staden.
Detta var en af de underligare dagar i min lefnad. Försynens
hand har då fört mig finda upp ifrån Norden, för att vid
gränsen af Alperna, vid foten af Rhöne-strömmen, göra det sista
förbundet med Honom, och finna ett ställe af jordklotet, åt mig
bered t, helgadt och invigdt för tid och evighet.» Ceremonierna i
anledning af R:s conversion fortforo nu dels genom dagliga
vandringar till hans s. k. altare, dels genom undervisning, o. s. v.
ända till d. 9 December, då »denna heliga ceremoni lyckligen
fullkomnades. Derföre vare den Högste evinnerligen ärad!!! Han,
som så underligen fört mig till denna ort, för att här med
Honom sluta det heligaste af alla förbund. De omständigheter som
dervid föreföllo: allt detta är uti mitt hjerta djupt ingrafvet för
tid och evighet. Just i solens nedgång kommo vi tillbaka till
staden, då jag besökte grefve Grabiancka, hvarest kl. 7 var den
vanliga afton-assembléen, i hvilken jag för första gången deltog.»
Reuterholm säger, att han och Silfverhjelm voro de tvenne första
svenskar, som i denna societet vunno inträde, samt utnämndes till
»Les Sacrif. du Nord*» Den 15 Januari »tog jag i Herrans namn
milt parti att resa till Italien.» (Obs. Kort förut hade man för
R. läst »en hop från Rom ankomne märkvärdiga depéscher»).
Då R. under resan till Italien från vågen såg Canne och
dess fästningar i Medelhafvet, utbrister han: »Den namnkunnige
Mirabeau har äfven här suttit i sina dagar, innan han blef en så
stor Lykurgus i Frankrike, som han nu är. Utsigten af dessa
fästningar rappellerade mig på det ömmaste sätt den olycklige
Stjernelds öde, hvilket äfven vid stranden 3f Medelhafvet blifvit
begråtet.» — R. underlåter sällan att vid högtidliga tillfällen,
vid hvarje nytt årsskifte, göra sina böner. Sålunda utbrister han
den 1 Januari 1790: »Gör, o min Gud, att det (nya året) för
mitt fattiga fädernesland blir mindre fatalt än det sista, och låt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
