- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
7

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarefter alla förnyade försök att i detta afseende verka
på polismästaren bleivo fruktlösa “).

9) Liljensparre, a. st. — Baron Mackleans intresse för grefve
Ribbing förklaras lätt af hans ömmare känslor för grefvens
mor, med hvilken han sedermera ingick äktenskap. — Enligt
en sägen, som dock låter temligen problematisk och för hvars
trovärdighet vi ej vilja gå i borgen, var det Ribbing, som
aflossade skottet mot Gustaf 111 och som sålunda var hans

rätta mördare, och icke Anckarström. Om denna sägen i en
framtid skulle vinna bekräftelse, blefve den visserligen en
vigtig historisk nyhet. Tvenne trovärdige män hafva i detta
ämne meddelat följande upplysningar, som vi här ordagrannt
införa. »En svensk, resande uti Paris, samtalade derstädes
åtskilliga gånger med den vid Gustaf den tredjes död
ryktbare grefve Adolf Ludvig Ribbing. Denne berömde högeligen

Anckarström och dess själsstyrka. Slutligen och för att öf—

vertyga den ogynnsamt stämde svensken, berättade Ribbing
följande sjelfanklagelse. Just som skottet skulle aflossas,
råkade Anckarström att, kanske skuffad af trängseln, stöta
konungen med pistolen, måhända kolfven i ryggen. Konungen
såg sig hastigt om, hvarvid Anckarström biel förlägen och
något bragt ur fattning. Men Ribbing, som befarade, att. det
gynnande ögonblicket skulle gå fruktlöst förbi, ryckte till sig
pistolen och aflossade skottet. När han sedan skulle
åter-lemna pistolen åt Anckarström, fubblade de, så att vapnet föll
på golfvet och föranledde upptäckten. Anckarström led
emellertid straffet, utan alt förråda gerningsmannen». Den andra
anteckningen lyder som följer: »Öfverstelöjtnanten baron
Gyl-lenkrook, som i Paris ofta umgicks med den landsförviste
grefve A. L. Ribbing, hörde honom med ånger bekänna, att
det egentligen var han, som gaf dödsskottet åt Gustaf 111.
Hållande sig nära till Anckarström, åt hvilken detta uppdrag
var anförtrodt under maskraden, såg han honom tveka när
stunden kom, och fruktande att pistolförarens mod skulle
fullkomligt svigta, var det han, som aftryckte skottet, ehuru
Anckarström höll pistolen, hvilken han genast släppte vid
den andres aftryckning. Tvenne gånger hade Ribbing sett
kungens hotande vålnad, första gången dä han firade sitt
bröllop i Paris, andra gången på sitt dödsläger#. lihuru
dessa tvenne berättelser afvika i fråga om hvem som höll
pistolen dä den afsköts, antingen Anckarström eller Ribbing,
öfverensstämma de dock deri, att det skulle varit den
sed-nare, som aftryckt den. En dylik tradition är äfven gängse
inom den Anckarström-Löwenströmska slägten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free