Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hans rådslag, samt förmådde ej hindra honom att
omsider styra hela riksmaschinen 8).
Vi antaga på goda skäl, att Reuterholms planer
på denna tid varit ganska vidtomfattande. Han
uppmuntrade derföre icke allenast hertigen att kraftfullt
fullfölja det system, har redan börjat, utan torde äfven
haft andra syften i bakhåll, hvilka det dock måhända
ej gick an att så öppet röja för hertigen, som de
förstnämnde. Men derom mera sedan.
Låtom oss ej dölja det ömtåliga och grannlaga i
den ställning, hvari riket befann sig vid Reuterholms
återkomst. Både hertigen och hans förnämsta
rådgif-vare voro fullt och fast beslutne att följa ett nytt
regeringssystem, — ordningens, hushållningens och
fredens,—’i allt motsatt det förflutna, oaktadt nästan hela
den högre embetspersonalen var tillgifven det gamla
systemet. Detta var en falsk ställning, hvilken på
längden ej kunde bära sig. Reuterholm fann derföre snart
utväg öfvertala hertigen, att afiägsna den ena efter den
O O 7 O
andra af den förra regeringens vänner. Taube9) och
s) Liljensparre säger, i sin oftanämnde berättelse: »Baron
Reuterholm visade sig i början ganska modest, och lät förstå,
att han ej ville emolfaga någon rikets tjenst, utan blolt lefva
såsom enskild man, nöjd att anses såsom hertigens vän, men
alldeles icke såsom hans rådgifvare. Denna konstlade
återhållsamhet räckte dock ej länge. Hans ärelystnad blef snart
utan gränser, och man såg inom kort uti honom en
despo-tisk minister, för hvilkens stolta mening hvar man skulle
gifva efter, eller ock duka under till ära och välfärd». L. v.
Engeström yttrar: »En tid följde R. klokt folks råd, och då
gingo sakerna ärligt och temligen väl, men under julferierna
(1792) såg han ingen embetsman».
°) Den 26 Juni. »I början af förmyndare-regeringen», säger
L. v. Engeström, »hade baron Taube, som genom grefvinnan
Piper styrde hertiginnan, fått ett slags välde med utrikes
ärenderna. Han utverkade en befallning, att skjuta på alla
skepp, som med fransk llagg ville inlöpa i svenska hamnar.
Ingen fransk flagg var då att vänta, ty inga franska skepp
vågade sig ut, men befallningen var en krigsförklaring, som
kunde förorsaka seqvester af alla uti franska hamnar varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
