- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
33

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

båda såsom skamfläckar för Sverige l0). Men ej nog
härmed, Reuterholm var äfven i den nllra högsta grad
vidskeplig och lättrogcn. Inbillande sig vara i en nästan
beständig umgängelse med andar’), hemtade han icke
sällan ur mysticismens och somnanbulernas förutsägelser
sina ingifvelser, regeln för sitt handlingssätt, och 0111
han derföre nu trodde tidpunkten nära, då alla de höga
profetiorne 2) skulle fullbordas, öfverensstämde det
åtminstone med hans skaplynne och hans alltid orubbliga
tro på sin predestination.

Nekas kan ock ej, att flere omständigheter syntes
enkom egnade, att underblåsa Reuterholms fördomar.
Gustaf Adolf var sjuklig och svag, talade ofta med sin
informator, Rosenstein, om att afsäga sig kronan, samt
ville ogerna visa sig, emedan han fruktade samma
olyckliga öde som fadren3). Dertill kommer, att
misstan-karne om hans börd redan tidigt hunno till hans
kännedom, samt grämde honom djupt. Han hade talrika
an-stötar af cn besynnerlig sjukdom, som vanligen återkom
i Nedanet, samt yttrade sig i spasmodiska ryckningar
eller konvulsioner, i förening med flere magplågor. Dessa

,0) Bil. N:o 16.

’) Bil. N:o 21.

2) Första del., s. 378 ff.

s) Gustaf Adolf hade ända från barndomen haft afsmak för
tronen, liksom af en aning, att diademet skulle blifva olyckligt
för honomv Då man infann sig för att helsa honom som
konung, förskräcktes han och badade i tårar. Han dolde sig
i det inre af sina rum och vägrade att mottaga hyllningen af
rikets förnämsta embetsmän och att visa sig. Bilden och
minnet af hans faders blodiga ändalykt qvalde honom
oupphör-ligt, och han såg omkring sig endast sainmansvurne och
revo-lutions-förslag. Han förklarade, att han ej ville bestiga
tronen ... Hans informator Rosenstein, som alltid haft stort
inflytande på honom, lugnade honom, uppmanade honom,
besvor honom ändtligen att visa sig .. . Detta dygdens och
religionens språk af den, som vårdat hans barndom, gjorde
är.dt-ligen verkan och den unga konungen underkastade sig.. .
Men han var ej lycklig». Anteckning i S. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free