- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
44

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

miska eller brottsliga beräkningar, hvilka kunde hysas
af somliga. Åtminstone anse vi afgjordt, att detta
sed-nare var fallet med Reuterholm. Men lugnet hade
derföre långtifrån blifvit återstäldt. Ryska ambassadören
upphörde ej att stämpla mot hertigen, och ändtligen
lyckades man att få ett litet upplopp i gång. Ryska
penningar utdelades flitigt bland massan, som knapt visste
hvad den gjorde, eller hvems ärender den gick. Vi
medgifva, att händelsen kunde vara obetydlig i sig sjelf,
men den hade lätt kunnat hafva vidtutseende följder,
derest ej regeringen uppträdt med kraft och bestämdhet.
Ett gräl föreföll på gatan mellan en gardesoffieer och
några borgare, hvilka groft skymfades och misshandlades
af den förre. Polisen trädde emellan, samt tog borgarne
i förvar, men lemnade deremot besynnerligt nog
officeren oantastad. Detta förtröt mängden, som skockade
sig omkring poliskammaren, samt fordrade högt att
officeren måtte arresteras. Liljensparre hotade skarpt, men
mottogs med hvisslingar. Kort härefter begaf sig
massan opp till kongliga slottets borggård, samt samlade
sig till och med i sjelfva slottsgångarne inemot
regen-tens rum. Man ropade högt, att konungen måtte visa
sig för folket, att gardesofficeren måtte arresteras, o. s. v.,
och ändtligen aflossades ett skott mot vakten. Tumultet
hotade nu att antaga en farlig karaktär. Emellertid

O O

voro konungens embetsmän och betjente å alla sidor
sysselsatte med att lugna och skingra de orolige samt
af-skrämma de upproriske. Så snart Reuterholm från ett
af hertigens fönster blef varse massan på borggården,
uppmanade han general-adjutanten, grefve Schwerin, att
gå ned samt hålla folket i ordning, ja det säges till
och med, att han anmodat honom att i nödfall skjuta
skarpt på de upproriske. Schwerin svarade: »Att jag
icke är rädd, det har jag visat emot rikets fiender, och
skall, om krig blifver, ännu visa det, men tror ni, att
jag skall låta gå och spetsa mig för cdra dårskaper,
så bedrager ni er». Grefven gick dock ned, talade till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free