- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
124

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilken utan Englands rofgirighet och den Danska
premierministerns , grefve Bernstorffs försigtighet måhända
skulle tillförsäkrat oss större förmåner, än som nu blef
fallet6).

6) I slutet af år 1793 lemnade baron Stael på regeringens
befallning Paris, samt begaf sig med sin fru till Coppet. Han
dröjde dock här ej länge, utan redan i Febr. följande år finna
vi honom i Stockholm. Jfr åttonde kapitlet. Till heder för
hertigen-regenten bör nämnas, att hans förbindelser med
Frankrike ifrån nyssnämnde tidpunkt blefvo allt lösare. Robespierre
hade väl bjudit stora summor, om Sverige ville erkänna
republiken, men man vågade ej. Ett slags svenskt sändebud,
ehuru af mycket underordnad rang, vistades väl i Paris
under hela den s. k. skräcktiden, nemligen baron Staels
sekreterare, Signeul, om hvilken del påstods, att hans jakobinism
gått så långt, att han med andra liktänkande skyndat atr
doppa sin näsduk i den afratlade drottning Marie Antoinettes
blod 1 Hans egentliga uppdrag för Sverige var under denna
tid, att af franska styrelsen söka utverka de subsidier, man
ansåg sig hafva att fordra för neutraliteten; men han lyckades
ej. Reuterholm klagar ofta bäröfver i sina biljetter till Sparre.
Så säger han t. ex. den 8 Aug. 1794: »Af Signeul höres
intet; men Peyron skrifver i dag ytterligare, att all anledning
är, det Fransoserna vilja med våld tvinga oss, att erkänna
deras gemena republik, hvilket likväl aldrig skall lyckas. Detta
förklarar dock utdrägten af deras löften och förhållande. Deras
otacksamhet och infami emot oss är nu synbar, och vår vän
Stael vet ej mera, livad hnn skall svara derpå». Dessa ord
äro ju ganska betecknande för Reuterholms enskilta tänkesätt!
Men vi återkomma till baron Stael. I Mars 1794 lemnade
han Stockholm, samt afslöt i Köpenhamn det fördrag, hvarom
vi talat. Jfr Bil. N:o 50. Man finner häraf: alt Sveriges
hopp att erhålla subsidier af Frankrike ännu ej upphört.
Baron Stael återvände derpå till Stockholm i början af Juli
samma år, men afreste i November till Coppet, i en viss
Jacobssons sällskap. — Reuterholms biljetter till Sparre iiro fulla
af klagomål öfver grefve Bernstorffs opålitlighet och skygghet.
Svenska styrelsen fordrade mera verksamhet och drift af den
förenade eskadern, som i Juli lemnade Köpenhamns redd samt.
aldrig hann längre än till Helsingör, hvarifrån den i Okt.
återvände till sina stationer. Några fartyg kryssade väl
dessutom i Nord- och Östersjön, men ej till det antal, som varit
nödvändigt att skydda de begge rikenas handel, som led
otroligt af Englands kaperier. Grefve Bernstorffs politik gick en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free