- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
144

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kanoner.« Först föreslog konungen kronprinsens skål,
hvarefter clen sednare å sin sida proponerade konungens.
Härefter druckos konungens af Danmark, hertigens af
Södermanland och de förenade Svenska och Danska
eska-drarnes skålar.

Efter måltidens slut bad hertigen kronprinsen följa
sig till ett enskilt rum, hvarest de kunde vara obemärkta,
då följande samtal dem emellan föreföll.

»Min glädje,« började hertigen, »öfver detta
lyckliga tillfälle, som gifver mig det efterlängtade nöjet att
återknyta en bekantskap, som jag gjort för flera år
sedan, är utomordentlig, isynnerhet emedan jag derigenom
erhåller en förnyad anledning att försäkra E. K. H:t
om konungens och min egen uppriktiga vänskap för en
nära slägtinge och granne samt om vår beredvillighet
att vid alla tillfällen visa prof derpå.«

Under detta tal teg kronprinsen, samt kunde ej
få fram ett enda ord. Hans förlägenhet syntes vara
så utomordentlig, att hertigen, som tydligen såg, huru
käftarne, såsom han sjelf uttrycker sig, flögo fram och
tillbaka på honom, kände medlidande, samt afbröt tvärt
sitt tal, för att gifva honom tid att repa sig.

Efter en liten stunds tystnad återtog hertigen:

»Det synes som elementerna i dag förenat sig, för
att gynna vårt lyckliga möte. Vinden var gynnsam för
konungen att komma hit, och knappt ha vi anländt,
förrän den vänder sig, för att föra E. K. II:t i armarna
på sina gamla vänner.a

Kronprinsen, som under tiden något hemtat sig,
tog af sig hatten, bugade sig hastigt flera gånger, samt
framstammade: »Ja ja ganska gynnsam,
mycket lycklig.–––-Det är en lycka. Det är––––––––––-

ganska bra — — jag är förtjust.«

Härefter inträffade åter en stunds tystnad, hvilken
hertigen äfven denna gång först bröt. Ilan talade om
den olyckliga branden i Köpenhamn, men isynnerhet det

obehagliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free