Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sattes verkligen, samt renskrefs med Gustaf Adolfs egen
hand, hvaruti han förklarar, att han ej vill regera, och
lyckönskar sin farbror att vara konung, med tillägg att
han ej vill gifta sig med prinsessan af Mechlenburg 6).
6) Jfr följ. del. Konungens lynne synes vid samma tid liafva
undergått en betydande förändring. Härom meddelar en
anteckning följande: »Hofmarskalken friherre P. M. Munck,
under minderårigheten kavaljer hos Gustaf Adolf och tillhörande
hans närmaste omgifning, berättade, att 1794 (1795?) under
en resa till Skånska lägret, Gustaf Adolfs lynne helt och
hållet förändrades. Förut stilla, hofsam, tillbakadragen, nu
jemn och förståndig, mild och vänlig mot alla, började han
plötsligt kastas mellan ytterligheter af vrede, sorg, vild gliid—
tighet och apatisk dåsighet. M. var ej med på resan; men
kungens kammartjenare hade genast vid återkomsten til!
slottet uppsökt JV1., och berättade honom under tårar, hvad som
skett. M. hade samma qväll enskilt uppvaktat kungen och
funnit honom pratande osammanhang, gråtande del ena
ögonblicket, skrattande det andra. Allmänt påstods, att han vid
lägret fått in något, och läkaren Kung uppgafs såsom den som
verkställt dådet. Läkarne Hallman och Salomon använde vid
återkomsten lill Slockholm laxerande medel och annat, då
paroxysmcrna gåfvo med sig, men aflägsnades aldrig
fullkomligen. Konungen \ar i alla fall derefler såsom »förbytt» efler
M:s uttryck». Härmed bör jemföras sid. 33 härofvan.
Tydligen var allt detta symptomer af samma sjukdom, hvarom då
nämndes, och denna förgiflningshistoria saknar rimligtvis lika
mycket grund, som alla de öfriga, man i samma syftning
utspridt. Vid samma tid skrifver Reuterholm (a. st.) till
rikskanslern rörande konungen något, som här torde böra inflyta:
)>Hertigens (neml. bref till R.) är i flere afseenden märkligt,
isynnerhet i livad lian talar om den Lilles uppenbarelse, och den
developpement af dess karaktär under resan slictt, etc. etc. Pä
ilörners lon till mig ser jag också ganska tydligt, att
enigheten mellan våra principaler måste snarare hafva vunnit än
förlorat på denna färd». Förmodligen var det obehaget alt
nödgas ge sin sällhet till spillo för ett politiskt giftermål, som
till en betydlig del bestämde konungen för dessa excentriska
abdikations-idéer. Dessa idéer voro dessutom hos honom icke
nya. Ända ifrån den olyckliga dagen d. IG Mars 1792 hade
han umgåtts med dem. Jfr sid. 33. Gustaf Adolf var
dessutom af naturen böjd fur det utomordentliga, man kunde säga
vidunderliga. Sålunda brukade han t. ex. under
minderårigheten ofta anmoda sina kavaljerer, att göra uppror emot ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
