- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
185

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

våra fiender skola gifva den färg åt resan såsom hade
kungen och jag sjelf gått att tigga fred och förlåtelse
vid denna mäktiga furstinnas fötter, som jag
hjert-ligt afskyr. Jag eger ej styrka att spela denna roll;
jag skulle vid hennes hof taga mig ut som en temligen
ledsam figur, och slutligen skall jag säga er, att jag
mycket fruktar, det ändamålet med resan skall alldeles
förfelas» 6).

Konungens ovilja mot denna resa var icke mindre,
och dertill voro flere skäl. Hans unga hjerta lågade
ännu alltid lika varmt för de qvinliga behagen uti
Stockholms kungaborg, oeh det stötte med rätta hans
högmod , att han liksom på Catharinas befallning skulle
resa, för att begära hennes sondotter till äkta. Dertill
kommo flere religiösa betänkligheter, hvarom mera sedan!).

Alla dessa ställningar och förhållanden gjorde starkt
intryck på Reuterholm, och äfven han var länge emot
denna resa. Han hoppades ständigt, att det
förmånliga förbund med Ryssland, hvilket han ansåg blifva
af största vigt, och som skulle på ett så hedrande
sätt afsluta förmyndarestyrelsen, äfven denna resa
förutan skulle kunna uppgöras, och uppdrog åt Stedingk
att derom underhandla i Petersburg. Men det var
för-gäfves. Resan till Petersburg framställdes alltid af
kejsarinnans ministrar såsom det oundgängliga vilkoret för

O O O

hvarje närmare förbindelse mellan de begge hofven 8).

Hvad parti skulle under sådana omständigheter
tagas? Detta var en fråga af yttersta vigt, och på
hvars besvarande rikets lycka samt konungens och
hertigens heder syntes i flere afseenden bero. Svenska
ambassadören i Petersburg tvekade ej hvad beslut
i detta fall borde tagas, och hvad han borde
tillstyrka. Han uppmanade på det kraftigaste Reuterholm
och genom honom hertigen och kungen, att de måtte

*} Anteckning i S. S.

’) Jfr nedanföre.

a) Bref från Stedingk till Reuterholm, Primerski d. 19 Juni 1796.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free