- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
194

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gahuset, som föreskrifva att drottningen skall bekänna
denna lära, utan han försökte till och med att öfvertyga
kejsarinnan sjelf 0111 denna läras företräde derigenom, att
han lade i dagen den grekiska ritualens förvillelser...

Detta kunde ej annat än förefalla den gamla
Catharina något för starkt, hvarföre hon i hög grad förvånad
lemnade balen.

Följande dagen egde ytterst vigtiga
öfverläggnin-gar rum hos kejsarinnan uti konungens, regentens och
Stedingks närvaro. Dessa öfverläggningar voro
föranstaltade af Catharina, som i anledning af hvad konungen
under gårdagen yttrat, ehuru visserligen endast
resonne-mentsvis, allvarsamt började frukta för helgdcn af gifna
löften. Dessa misstankar sårade djupt Gustaf Adolf.
Han förleddes deraf att. snart sagdt förneka sig sjelf
samt hvad han formligen lofvat kejsarinnan.

»Det blir alldeles nödvändigt,» yttrade konungen,
»att storfurstinnan ombyter religion, innan hon sätter
foten i Sverige...»

»Men, man har ju redan öfverenskommit om
motsatsen.» anmärkte Catharina , »och-Ers Maj:ts ministrar
hafva lofvat det!»

»Ett dylikt löfte kan svårligen hafva blifvit gifvit,
och jag kan ej bifalla det...

»Ers Maj:t är bedragen af sina ministrar», inföll
Catharina öfverraskad.

»Nej, Madame», svarade konungen, »mina ministrar
bedraga mig icke, men jag fruktar att det är edra
ministrar, som bedraga oss begge två».

Man kan ej neka, att detta konungens samtal med
kejsarinnan borde förvåna, då man ihågkommer hvad
som förut dem emellan hade blifvit öfverenskommet.
Dessa obehagliga uppträden hade också nära afbrutit
hela underhandlingen. Emellertid syntes Gustaf Adolf
snart Återkomma till besinning, och under en samman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free