- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
198

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att ej genom densamma se Reuterholms makt
be-fästad 4).

Catharinas egen oförsigtighet bidrog också mycket
till de följande högst obehagliga händelserna. Sedan
konungen en gång formligen lofvat henne, att rörande
drottningens samvetsfrihet uppfylla livad man begärt,
hade det varit klokast att ej mer vidröra denna ömtåliga
sträng; men man hyste fruktan och ansåg rådligast att
före förmälningsakten af konungen erhålla ett skriftligt
intyg härpå. Markow uppsatte derföre p:l kejsarinnans
befallning en formlig förbindelse af konungen att hålla
hvad han i denna fråga lofvat, och hvilken förbindelse
man ämnade några ögonblick före förmälningstimman
be honom underteckna; men det var ej nog dermed: i
förlitande derpå, att konungen, kär som man ansåg
honom vara, och i tanka att lian derföre knapt skulle
ega styrka att afslå någonting, gjorde Markow i skriften
ett tillägg af ganska betänklig art, emedan det tycktes
förbehålla den blifvande drottningen en mycket större
frihet i afseende på sin religions-utöfning, än den hvarom
man blifvit ense. Detta var ett drag af den Ryska po-

*’) Bland dem som uppgifvas isynnerhet hafva varit emot
konungens förmälning med Alexandra, vilja vi här nämna hans
favorit, friherre Fleming. Björnsljerna (Anteckningar, I, s. 25)
förnekar dock detta beslämdt. Af några antydningar i S. S.
vill del äf\en synas, sorn hade Björnsljerna i detIa fall rätt.
Det heter nemligen här, alt Fleming, som stod i gunst hos
Guslaf Adolf, var Reuterholms favorit och vän, och att det
var genom hans bemedlande som R. sökte all bana sig en
väg tdl Gustaf Adolfs gunst. — l’å annat slälle förekommer
härom: »Guslaf Adolfs lavoril, Fleming, som var sjuk, skref
ell patetiskt bref på 12 sidor, Inari han uppbjöd hela sin
vältalighet och sin lillgifvenhet, för alt beveka honom och
förmå honom alt ändra åsigl. Men då Guslaf Adolf öppnal
hrefvet och funnit det för långl, inlade han det genast uti
sill omslag, förseglade det med sill egel sigdl och återsände
del lill Fleming med lillkännagilvande all del \ar för långl».
1 Memoires sccrels sur la Russie (I, p. 44) heler deremot om
Fleming: »F. ullalade sig rent ut, sägande alt han aldrig skulle
tillstyrka kungen att handla emot sill rikes lagar!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free