- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
218

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rörande Armfeltska högmålsprocessen vilja vi äfven
här anföra ett par drag, dem vi så mycket mindre torde
böra förbigå, som de lifligt teckna den anda, hvilken
herrskade i denna tids lagskipning.

Att* upphofsmännen till dessa stämplingar, som
botade landets lugn och säkerhet, upptäcktes samt
förföljdes med all lagens stränghet, derför torde ingen
oväldig klandra Reuterholm och hans handtlarigare,
sna-nare borde de härför berömmas; deremot kan man cj
neka, att det satt, hvarpå denna märkliga rättegång
fördes och flere af de anklagade bemöttes, vittnar om en
hämndlystnad och förföljelseanda, hvilken kommer att

vald tages.» Thorild lemnade Stockholm d. 7 Mars 1793,
samt inlriilTade i Köpenhamn d. 1 April samma år. Hans
närmaste vänner, Philipsson, Enbom, m. fl., följde honom lill
Fitlja, der en enkel festmåltid anrätlades. Philipsson lalade,
Enbom qvad och Thorild sjelf — förtjusto alla med sin
herrliga svenska deklamation. I denna lilla krets af
afskedsta-gande vänner fanns en, som ej öfvergaf den biltoge; denna
vän var en ung flicka, som följde honom i landsflykten,
innan kort blef hans maka, och ännu, då detla skrifves, lefver
uti hög ålderdom i Greifswald. — Thorild befordrades 1795
genom Heuterholms bemedling till professor och bibliotekarie
i Greifswald, der han dog ISOS. — Genom Thorilds afresa
fick demokratien i Sverige en svår stöt. Den blef signalen
till den sjelfständiga pressens förfall. Hertigen skrifver vid
samma tid till rikskanslern: »Då jag härmedelst öfversänder
de sisla depescherna, får jag påminna om Philipssons
afskic-kande lill Wadslena och Nordenskjölds varnande att ej melera
sig med alt skrifva politiska orimligheter. Det vore väl kanske,
att nytlja denna stunden, då alla dessa kanstöpare äro
imponerade al’ deras konfraters Thorilds medfart; för öfrigt ha de
order, som utfärdats i går rörande slädens säkerhet, verkat
en god effekt och imponerat pä de missnöjde; det är ibland
godt alt visa tänderne.» — Ölriga rättegångar, som i
sammanhang härmed kunna nämnas, voro de, som anställdes mot
prostarne Widén och Kjerrulf. Den förre hade skrifvit ett
anonymt bref lill herligen, fulll af de gröfsta beskyllningar,
samt dömdes derföre utaf hofrättcn lill döden, men fick
lill-fälle alt rymma. Ilan lefde under landsflykten i Köpenhamn,
hvarifrån han återkom under Guslaf IV Adolf samt erhöll elt
stort pastoral. Kjerrulfs historia är deremot mindre känd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free