- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
246

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi hafva aldrig funnit nöje af skandal-krönikan,
och om vi någon gång sett oss tvungna att gendrifva
dess smädelser, så har det skett fur att freda minnet af
någon personlighet, vare sig hög eller låg, den vi
ansett det vara historiens pligt att försvara. Så liar
förhållandet varit, då vi i första delen af detta arbete
af-slöjade förtalet emot Adolf Fredrik och prinsessan Sofia
Albertina. Vi kunna nu till ytterligare belysning tillägga
följande.

I Lovisa Ulrikas hof fanns en löpare vid namn
Forsberg. Under hans tjenstgöring uppkom ofta hans lilla
dotter Lolotte på slottet och stod i drabantsalen nigande
för drottningen, då hon gick igenom den för att fara
ut. Barnet var en utmärkt vacker, qvick och liflig flicka
om 10 å 12 år. Drottningen såg henne flere gånger,
hörde att det var löparens dotter, talade några ord med
henne och intogs af barnets ovanliga behag och
utseende. Ofta gaf drottningen henne i förbigående
karameller, och cn dag, då hon glömt detta namnam och
fick se flickan, ville hon godtgöra sin glömska, vände
om och bad barnet följa sig in i rummen. Den lilla
Lolotte, förtjust af all den herrlighet hon såg och af
det hon fick, uttryckte sin tacksamhet på ett sätt som
alldeles intog drottningen. Lolotte fick oftare återkomma,
och blef omsider en slags favorit, som alla smickrade,
emedan hon var drottningens skyddling. Sålunda
uppväxte hon i detta hof, i hvars sällskapskrets hon snart
blef den skönaste prydnaden. Hennes fägring och goda
hufvud skaffade henne snart beundrare, ocli i blomman
af sin ungdom, omgifven af ett älskvärdt hof der hon
var uppburen och hyllad, sträfvade hon snart att
be-trygga sin ställning. Då Lovisa Ulrika dog,
testamenterade hon Lolotte till sin älskade dotter prinsessan
Sofia Albertina, som ärfde sin mors godhet för flickan.

yllrc och inre egenskaper. Jfr l)o la Gard. Ark., XX, s. 277
tr. Dessa förslager dunstade emellertid liorl, ly hertigen fick se
mamsell Lööf, och — — koin pii andra tankar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free