- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
261

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verka tillstånd att under resan till Österrike få passera
Ryssland. »Ni är uti anseende och gunst», skref han

till Stedingk; »ni kan tjena en olycklig furste».––––––-

Ingenting syntes naturligare, än att denna enkla
begäran skulle bifallas af den stora Catharina, fordom
filosof; men så blef ej förhållandet. Hon svarade
Stedingk med hetta:

»En ättling af detta odjur, som man kallat
Ega-lité . .. Nej, aldrig skall mitt rikes jord nedsudlas af
denna slägt» ....

»Men Madame», invände Stedingk, »denna menniska
är olycklig — — han är ångerfull — — han har ej
tagit del i sin faders brott. Jag kände ganska väl
madame de Genlis, dessa barns första lärarinna — —
hon har talat godt 0111 denna unga furste. Irrande och
landsflyktig vill han endast genomresa edra stater, för
att söka sig en tillflyktsort — — Ed. Maj:t är rättvis
och ädel — — Tag ej illa upp, att jag är envis» ....

»Jag ber er ej mera tala med mig härom. Jag kan
ej bevilja eder begäran. Europa skulle med skäl klandra
mitt handlingssätt. Om hertigen-regenten i detta
afseende anser sig kunna underlåta en god politiks
fordringar, så skall jag åtminstone aldrig kunna tillåta mig
något sådant». — —

Den irrande fursten, åt hvilken en tron var beskärd,
hade då ej annat att göra, än att vända om och öfver
Sverige begifva sig till sin bestämmelseort. Han anlände
till Stockholm vid samma tid, högtidligheterne firades i
följd af konungens förlofning. Nyfikenheten att se en
stor bal vid hofvet gjorde att han med nöje mottog en
biljett till den högst upp belägne läktaren i salen. Enär
Sverige sju månader förut hade erkänt republiken och

mottagit en Fransysk ambassadör, ansåg sig hertigen af

Orleans böra iakttaga inkognito. Men Le IIoc kände

den franska prinsens närvaro på balen. Såsom en in-

ställsam, slipad och mycket artig man trodde han sig
likväl kunna vara öfvei’seende med en son till den
ryktbare Egalité. Den unge hertigen af Orleans hade också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free