- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
266

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det dröjde nu oj länge, förrän den landsflyktige
Munck vid flere tillfällen och på ett högst obehagligt

vexlade länge med Reuterholm, samt synes, i början
åtminstone, ej hafva haf\a haft några hemligheter för honom. Det
märkligaste ulaf hans bref lill Reuterholm finne vi det vara,
som han tillskref honom dagarna innan han lemnade Sverige.
Det heter här: »Jag vill på förhand underrätta dig, att om
ödet har afgjort, att hertigen af Södermanland skall blifva
konung, eller hvilken annan som helst emot detta
århundrades slut, skall jag uppdaga tor verlden i hvilka förhållanden
jag befunnit mig lill Svenska konungahuset; jag skall lägga
i dagen sanningen rörande Gustaf Adolfs börd, på hvad sätt
jag blifvit använd, och då skall hertigen, liksom hela
verlden, lära känna, att jag ej har varit Gustaf Adolfs fader,
lika litet som myntförfalskare. Jag har sagt dig, min vän,
att jag eger elt dokument, som skall blifva bekant, då Gustaf
111 och Sofia Ilagdalena ej mer äro (ill. Men jag afbidar ej
mera drottningens död för dess offentliggörande. Hennes
uppförande emot mig förljenar ej denna grannlagenhet. Jag är
skyldig verlden och mig sjelf sanningen uti allt som rör min
olycka och den förföljelse, hvarför jag varit ett offer. Den
skall ej längre kunna undanhållas verlden, ty äfven i den
händelsen att man kastade mig i fängelse eller beröfvade mig
lifvet, skall min oskuld ickedestomindre uppenbaras, med den
skillnaden, att afskyn skall blifva så mycket större emot de
familjer, som förorsakat min olycka».

Detta- bref är isynnerhet derföre märkligt, att det visar, alt
Reuterholm och Munck ej voro i förbund rörande den plan,
hvarför man beskyllt den förstnämnde, nemligen att genom
misstankars framkastande rörande Gustaf Adolfs legitima börd
spela kronan till hertig Carls gren. livad M:s försäkringar, i
öfrigt vidkommer, rörande konungens härkomst och
myntförfalskningen, så behöfva vi endast upplysa derom, alt lian
1820 erbjöd sig all för konung Carl XIV Johan bevisa
motsatsen rörande Guslaf Adolfs härkomst; beträffande hans
brottslighet med myntförfalskningen hänvisas till de i Adlersparres
Hist. Ilandl., II, sid. 155 f., meddelade uppgifter, för alt
betaga dessa försäkringar all kraft af gällande bevis, livad den
mycket omskrifna legitimets-frågan i sig sjelf för öfrigt
vidkommer, hafva vi ingen ny uppgift att meddela eller nytl
omdöme att fälla, ulan hänvisa läsaren till I delen af detta
arbete, sid. 214 II. Carl XIV Johan lät genom general Camps
svara på Muncks besynnerliga anbud och, man måste medgifva
det, på ett sätt lika logiskt som värdigt. Bil. N:o 64. — Här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free