- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
268

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig grefve Munck samt återtog sitt blåa band, tvertemot
hvad han enligt domen högtidligen lofvat; han hotade
äfven att återkomma till Sverige, för att inför laglig
domstol, som lian uttryckte sig, få bevisa sin oskuld,
samt lät. då detta vägrades honom, i hemlighet trycka
en skrift, hvaruti han på det mest nedriga sätt
skymfade Gustaf III:s minne och den nuvarande
regeringen ’)•

Detta var svårt att fördraga för hertigen och de
myndiga män, som då länkade fäderneslandets öden,
och kunde äfven blifva i mer än ett afseende skadligt
så väl för konungen personligen som riket, hvarföre man
beslöt att köpa sig Muncks tystlåtenhet. Man uppdrog
för detta ändamål Sveriges sändebud i Genua, general
Wrangel, att med Munck öppna underhandlingar, som
dock blefvo utan följd, enär Munck fordrade mer, än
man fann sig vid att gifva honom. Ett annat af Sveriges
sändebud i Italien, Lagersvärd, föreslog derföre, att man
borde arrestera Munck samt bemäktiga sig alla hans
papper, enär man aldrig skulle kunna sätta lit till hvad
han kunde lofva. En Svensk skeppare, vid namn Escholin,
i Livorno hade i detta ändamål redan blifvit vidtald att
föra »sedelförfalskaren» som fånge till Sverige, då denne,
i tid varnad, undkom sina förföljare, samt lyckades att
i Milano finna skydd hos den fransyske generalen en
chef Bonaparte, som vid samma tid innehade dessa
länder, och hos hvilken Muncks talrika vänner af begge
könen lyckats göra honom intressant såsom ett olyckligt
offer för en blodtörstig styrelses hämndlystnad 8).

var det med obohag han talade med honom. Bil. N:o 16. För
besvarandet och lösningen af alla dessa frågor och gåtor
återstår oss blott att fortfarande vädja till kommande upplysningar!

7) Bref frSn Munck till Reuterholm, Bih. I. Jfr iifven de bos
Adlersparre (a. st.) förekommande dokumenlerna, samt Biogr.
Lex., art. Munck, IX, 320 IT.

8) Öfverenskommelscn mellan Munck och Wrangel hade redan
blif\it träffad, då den förro så böjde sina anspråk, att man
måste hiinskjuta saken till Svenska styrelsen. Reuterholm gaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free