- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
289

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dessa herrar utgjorde alltid den egentliga kärnan
utaf den gamla adliga oppositionen under Gustaf III:s
tid, och vi tro i följd af hvad vi nu om dem berättat,
att denna opposition ej så synnerligt besvärade
förmyndarstyrelsen. Deremot begynte redan ett slags ny
opposition bilda sig utaf yngre adelsmän, hvilka, förförde af
den franska revolutionens tjusande och förbländande
grundsatser, samt intagne af afsky för Sveriges
träl-domstillstånd, i hemlighet längtade efter en förändring2).

Hvad sinnesstämningen bland de ofrälse klnsserna
beträffar, lutade den öfverhufvud taget till en art utaf
jakobinism. De större köpmännen och jordegarne gjorde
väl regeringen rättvisa för det beskydd, som egnades
handeln, för den kraft, hvanned de bestående
samfunds-inrättningarne upprätthöllos. Deremot synas de fleste
öfrige nyanser utaf dessa klasser afgjordt ställt sig på
revolutionens och det moderna jemnlikhetssträfvandets
ståndpunkt.

dog 1S02. [lans broder Johan v. E., sedan 1792 fullmäktig

i Riksgälds-konloret, hvarest hans inflytande var nyttigt, dog
lo07. De öfrige ledamöterna utaf den gamla adliga
oppositionen under Gustaf III betydde numera ingenting.

2) Hit räkna vi i främsta rummet baron Hans Hjerta, som hvarje
afton lade sig med en »jakobiner-mössa», ehuru då ännu
tjenstgörande uti konungens kabinett (se Biogr. Lex., art. Sparre,
K., sid. 148), hertigens adjutant, öfversle Skjöldebrand, som
fåfängt sökt rädda fröken Kudenschöld undan schavotten (S:s
memoirer), d. v. rvttmästaren Georg Adlersparre, som 1793
lemnade krigstjensten, för att ostörd få egna sig åt
medborgerliga och historiska studier, m. fl. Jfr följ. del. Som prot på
jakobinismens framsteg bland den yngre adeln bör här äfven
anföras en anekdot, hvars trovärdighet dock sättes i fråga,
lin ung baron Ehrensvärd i Södermanland, jordegare,
sam-manbjöd alla sina grannar lill ett kalas, höll till dem ett tal
om frihet och jemlikhet, afsade sig både friherre—titeln ocb
namnet Ehrensvärd, samt förklarade sig endast vilja kallas
medborgaren Fredriksson. Måltiden slöts dermed, att han gal
broderkyssen åt gästerna, hvaribland befunnos några bönder.
Bref från Franc till Armfelt, Stockholm d. 4 Jan. 1793, Gömdl
är icke Glömdi, VII, sid. 63.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free