- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
294

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fattning af flere historiska uppgifter och händelser,
hvilken på en sednare tid låtit sig förspörja.

Den förste, som på ett mera afgjordt och med
sanningen öfverensstämmande sätt tagit hertigen af
Södermanland samt hans närmaste och förtrogne i försvar mot
de osanningar, som blifvit emot dem utspridde, och i
allmänhet sett den förstnämndes karaktär och
regent-egenskaper i ett riktigt, om än något förskönande ljus,
är oss veterligen en af hertigens förra adjutanter och
skyddlingar, den berömde fosterlandsvännen och
skriftställaren, Hans Ex. grefve Georg Adlersparre 6).

Sedermera yttrade Hans Ex. grefve Magnus
Björn-stjerna, också en af hertig Carls opartiska vänner, ganska
besinnings värda ord om honom. Han säger:

»Hertigen var icke ärelysten. Hans enda sträfvan
var, att väl tjena sitt fosterland, då såsom regent,
likasom förut i egenskap af flottans högste befälhafvare.
Hertigen var icke cgennytticj. Han lemnade riksstyrelsen
lika fattig som han emottagit den (en rättvisa, hvilken
äfven bör göras Reuterholm), ehuru han enligt då
varande regeringsform kunde fritt använda alla statens
medel. Han var Svensk till lif och själ, och skydde
ingen uppoffring, som kunde gagna fäderneslandet. Han
var tapper, ädel, ömsint och välgörande; men svag,
likväl ej till den grad, att af svaghet bryta i fullgörandet
af sina pligter. I det enskilta lifvet var han den mest
älskvärde prins man kunde tänka sig: nedlåten, enkel,

8) Handlingar rör. Sveriges äldre, nyare och nyaste historia, II,
sid. 1 IT. Ett omdöme, som här förekommer, förtjenar
anföras såsom ganska betecknande. Den af djup och vidsträckt
lärdom utmärkle Professor Calonius, ledamot af Högsta
Dom-stolen under förmyndare-regeringen, yttrade ofla med
förtrytelse: »Hertigens åsiyt af, och första yttrande äfven i juridiska
mål, äro alttid de sanna och rätta; men han låter ofta af
andras sämre skäl förleda sig att afvika från sin egen mening
till deras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free