Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
truten och upprörd återkom med berättelse, att ingenting för
denna gången stode att uträtta, samt att han med största
svårighet kunnat åstadkomma några annoncer, hvilket vore det en-
daste vi i denna natt kunde få höra, och bad oss fördenskull tills
bättre väder blefve uppskjuta med detta besök. Oxenstjerna, som
förr ofta vid dylika tillfällen assisterat, lät häraf säga sig och gick
hem, men för mig var det ännu alltför nytt dertill. Jag förmådde
derföre B. att följa mig upp till kyrkan.
Vi gingo då först till den vestra porten, uppå hvilken han
straxt slog ett slag, under det han sakta nämnde sin lösen, och
hade ej förr gjort det, än deruppå gafs ett lika hårdt innanför
till svars. »De äro redan der», sade han, »låt oss gå till den
norra dörren». Så snart han deruppå gjort sitt kors och cirkel
(och det som sist endast med fingret), begynte han sakta bulta
och med detsamma annoncer inifrån att låta höra sig. Det
förhöll sig nu i det mesta likt med förra natten, dock med den
skillnaden, att slagen denna gången voro mycket starkare,
besynnerligen mot slutet. För stormens skull kunde jag nu ej märka
samma prassel och dån som då, men så voro sjelfva annoncerna
i stället desto tydligare och ibland dem flere af tre slag med ett
litet uppehåll emellan hvardera så distinkta, att jag just tyckte
mig höra huru benet af en knoge slog emot dörren. B:s konte-
nans var nu alldeles som sist. Han såg sig ofta om, korsade på
kvrkodörren, tog upp samma hvita papper ur sin dosa, samt
suckade då och då till vår Herre. Under allt detta blefvo slagen allt
hårdare och hårdare, och till slut som af en stark knytnäfve.
Han frågade mig då, om jag ej hade nog af denna lek och ville
gå mina färde; men jag bad honom ännu bulta en gång eller par,
hvaruppå vi fingo tre så hårda slag till svar, att den ena dörrn
deraf sprang upp, så att jag kunde ränna hela handen emellan
dem. båda. Jag trodde då, att han skulle föra mig in i kyrkan;
men han sade sig nu ej våga det i anseende till det fula vädrel,
samt att det ej vore rådligt för denna gången dröja här längre
qvar, och slog med delsamma dörren åter i lås.
Då vi under hemgåendet passerade den vestra porten, bad jag
honom på försök äfven bulta deruppå en gång, det han ock gjorde,
och fick till svars ett enda slag, men det så hårdt, att vi tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
