Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna löjtnant Ulfvenklou, som en liten tid i den mystiska
kretsen var så stormäktig, att hans roll alldeles må liknas vid en
Mahomets, uppkom till Stockholm 1783 om hösten och lät genast,
genom sin slägtinge, kornetten vid lätta dragonerna, Axel
Ami-nofT, hos II. K. H. Hertig Carl anmäla sig såsom en af Försynen
sänd mäktig profet. Under en dylik rubrik kunde han ej undgå
att blifva oändligen välkommen. Personernas lättrogenhet, hvaraf
den mystiska areopagen var formerad, och deras evinnerliga böjelse
för underverk gjorde äfven snart den vanliga verkan till den
nykomne charlatanens förmån, så att han af hela societeten med
öppna armar emottogs, och de meningslöse tomma ord, hvaruppå
han endast var rik, med djupaste vördnad ansågos för vishetens
ofelbara orakler.
På sådant sätt erhöll han ett dagligt och ganska nära
tillträde hos hertigen, der han äfvenväl skulle inrätta ett magiskt
Adytum, eller som det hette: Sanktuarium, hvartill en myckenhet
gamla odugliga ritualer och papper af honom lemnades, och under
hvilken tid han ganska behändigt visste att så nätsla sig in, att
han snart blef prinsen alldeles omistlig. På denna räkning erhöll
han äfven jemte öfveramiralen gref Ehrensvärd uppe i hertigens
rum, utan afgifter och receptioner, alla frimureriets grader och
blef af □ för Rubinkors erkänd. Alen det var en alltför liten
föda för hans gränslösa äregirighet och tjente endast att öka den
omåttliga djerfhet, hvarmed han vid alla tillfällen (allt de la part
du bon dieu, välförståendes) handterade hertigen. De andra må
jag ej en gång nämna. Öfver sin lilla församling var denna
fantast fullkomlig despot och regerade densamma med en tyngre
jern-spira, än sjelfva Storherrens. Han hade redan så intagit och
förundrat allas deras sinnen, att ej en gång all dess medfödda list
och slughet mera behöfdes att underhålla den upptända
entusiasmen. Innan han talade, såg man redan, och så snart han sagt
något, vågade ingen vidare tvifla. På sådant sätt gjorde han sina
storverk och omstöpte de otroligaste gissningar och gatusqvaller
till sannfärdige himmelska uppenbarelser. Med alla slags varelser
både onda och goda egde han när han ville kommunikation, och
icke sällan med englarne och det allrahögsta väsendet. En så
lycklig gemenskap synes hafva bort verka stora saker; men livem
vågade fresta ett sådant helgon? Det gick här, alldeles som Vol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
