- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
338

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lek för dess skapade verk kunde nu hvarken afböja eller hindra
hans plägor. Sjelfva hoppet, denna trolösa tröst för de
bedröf-vades utsträckta armar, svnles försvinna, och hindrades i sin flygt
endast genom de kringstSendes böner, suckar och önskningar,
lirödraskapet hade för ofta rönt de största prof af Försynens
barm-hertighet, för att icke äfven nu med förkrossade hjertan fly till
den Gudamakt, hvilkens vilja är idel nåd, och hvars beslut äro
idel mildhet. Han endast kan hela de sårade hjertan, och svalka
de bedröfvade själar med vatten utur Zions helsobrunn. lians
Kongl. Höghet och de närvarande bröder beslöto derföre att gå
uti Sanktuarium, för att der anropa vid korsets fot den eviga
kärleken om en blick af nåd för deras älskade broder. Detta
verkställdes genast, och baron Reuterholm fördes nästan utan krafter
dit af kaplenen baronen Bonde. Sedan endast föreståndaren och
brödren Bonde påklädt de hvita kläderne, inträdde alla uli
Sanctu-arium. Jin kort bön förrättades — men med förtröstande själars
andakt, och derefter afsjöngs psalm. 274. Under allt detta låg
den sjuke näslan i dvala, och de bedjande vattnade stoftet med
sina tårar. Då psalmen var slutad, tog föreståndaren
smörjelsc-hornet och smörjde dermed den sjuke på pannan, bröstet och
båda vårtorna, samt läste derefter välsignelsen öfver honom,
hvarvid hände den besynnerligheten, att då de stora namnen voro
ntsagde, blef den sjuke, som låg på knä, uppryckt, samt
qvar-stående på sina fotter; hertigen åter fick i samma ögonblick en
sådan stöt (ej olik en coup obetrique). alt han studsade
baklänges, och föll i armarne på brödren Bonde, som stod midt
emellan dem båda, dock utan vidare följd, än att han genast i
sällskap med bröderne återgick uli förhuset, hvarest afklädning och
tvagning på vanligt sätt förrättades. Denna ovanliga händelse,
brödernas lätlade känslor, den sjukes minskade plågor, allt detla
förvandlade deras frätande sorg uti den vördnadsfullaste förundran
för Barmherlighelens Herre, hvilken aldrig nekar sin hjelp i
nöde-nes tid, men lemnar den sällan förr, än han låtit de dödlige först
försöka sina egna krafter och förtvilla uli sin svaghet. Hertigen
och baron De Geer borlgingo uli andra förrättningar, men baron
Reuterholm blef liggande uli förhuset någon slund på några st o—
lar, till ålerhemtande af krafterna, hvilka nu kunde komma,
sedan plågorna upphörl. Baron Bonde blef q var hos honom, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free