- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
385

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han kom just upp till hertigen i detsamma, oeh som jag såg af
biljetten, att det var hofkanslerns intention, tog jag mig den friheten
att dera anticipera.

Adjö min bästa herr hofkansler! Jag afundas eder lycka att slippa
skolan på gamla dagarne, der vi andra lära få svettas rätt så mycket
som i förra tider för grammatikan.

N:o 43.

Bref frun Kejsarinnan af Ryssland till Hertigen-Regenten.

Czarskoezelo den 13 Maj 1793.

Min herr kusin! Jag-har ej kunnat mottaga det bref, som det
behagat E. K. H. den 26 sistlidne Februari skrifva till mig, af den
man, åt hvilken man ansett sig befogad anförtro det, enär det ifrån
äldre tider finnes ett förbud, i följd hvaraf ingen af hans nation eller
snarare af hans religion får inkomma i det inre af Ryssland, ännu
mindre i mitt hof. Han såg sig sålunda nödsakad alt öfverlemna
brefvet åt guvernören i Riga, och så snart denne låtit det komma
mig tillhanda, gaf jag order att låta mannen passera. Han hade
knapt anländt till mitt residens, förrän jag skyndade att få veta
ändamålet med hans beskickning. Enär anständigheten på inlet sält
tillät att gifva honom tillträde i min närvaro, utsåg jag en
intermediär, för hvilken han kunde förklara sig och hvars grannlagenhet
och trohet jag fullkomligt kände, en man som eger hela mitt
förtroende. Jag blef ej litet förvånad, då jag fick veta, att den
förstnämnde vägrat att meddela något, yrkande ett möte med mig
personligen. Då en dylik proposition ej kunde antagas, lät jag bedja
honom skriftligen uppgifva föremålet för sin kommission, i det jag
derjemte gaf honom mitt ord på alt återlemna hans skrifvelse utan
att deraf taga någon afskrift, samt lofvade att rörande innehållet
iakttaga den djupaste tystlåtenhet. Efter många svårigheter gick han
slutligen in härpå, men jag blef ej klokare deraf, ty den tyska
skrifvel-sen som han skickade till mig var högst dunkel. Uttrycken deri voro
lill den grad tvetydiga och hemlighetsfulla, att jag nödgades misstänka

25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free