Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har aldrig kunnat falla mig, oj heller konungen min fader
in, att bryta sitt ord till Sverige. Det ar så föga värdigt vårt sätt
att tänka, alt det skulle vara under min värdighet att rättfärdiga
mig. Förbindelsen och enigheten mellan de båda nationerna skall jag
alltid betrakta såsom den största lycka å ömse sidor och skall alltid
göra allt hvad som af mig beror för att bibehålla en så lycklig
ställning, ehuru man kan vara af olika tankar i fråga om någon särskilt
punkt. Det som utmärker en sann vänskap är, att den ej rubbas
genom motsatta åsigtcr, utan lugnt undersöker dem samt å ömse
sidor respekterar skälen, äfven om dessa ej äro öfvertygande. I sig
sjelf synes saken vara högst enkel. Konventionen säger icke, att man
hvarje år bör väpna ett visst antal skepp. Den af E. K. H. åberopade
artikeln innehåller snarare, att man förbehåller sig nödiga tillägg och
förändringar. Skeppens antal kunna likaväl minskas som ökas, men
derom talar man ej, för att ej göra det kändt på förhand. Man
förbehåller sig alltid att handla och öfverenskomma efter
omständigheterna; man förbinder sig aldrig oåterkalleligt till onödiga utgifter.
Man bestämmer för hvarje gång siffror och beräkningar efter behof;
man gör ej större ansträngningar än nödvändigheten påkallar,
förutsatt att ändamålet kan vinnas; det öfriga är föremål för modifikation.
Dessa rättigheter äro verkligen häfdvunna och förnuftiga och jag
fruktar ingalunda, det E. K. H. i detta fall skulle kunna hafva en annan
mening, än jag. Beträffande de ord, dem herr Ehrenheim påstår
hafva blifvit till honom yttrade af grefve BernstorlT, har jag anmodat
honom att i detta afseende förklara sig, och jag tvekar ej att
meddela E. K. II. hans svar, som fullkomligt tillfredsställt mig.
Det är mig för öfrigt högst angenämt att kunna säga E. K. II.,
att vi ej längre tänka olika. Underrättelserna från London hafva blifvit
allt mera oroande, och det i samma mån som behofvet hos Englands
fiender ökats, och Danmark bestämt förklarat, det de faror som hota
vår sjöfart, böra bestämma omfånget af våra rustningar. Konungen
min fader har i följd häraf befallt att utrusta fyra nya linieskepp,
hvilka i förening med de redan beväpnade, utgöra elt antal af åtta,
eller lika många som förlidet år. Detta torde på cn gång kunna
öf-vertyga E. K. II. att vi äro fullkomligt skiljde från allt, som ej bör
till andan af en konvention, den jag anser lika helig, som E. K. II. sjelf
knn betrakta den. Men det är ej politiken ensam, som dertill
föranleder mig; äfven de personliga bonden af tillgifvenhet och aktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
