- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 4. Gustaf IV Adolf (1796-1809) /
27

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kelse. Ty hvad såg man tilldraga sig under sina ögon ?
En blodbestänkt och öfvermodig republik göra början
till sitt herravälde öfver verlden; en ung och snillrik
general i spetsen för segrande arméer lägga ett
kejsarrike vid sina fötter I0), och ändtligen, såsom en följd af
alla dessa hvälfningar, en kongress af furstar på väg
att öppnas, hvarest en tusenårig riksförfattning skulle
störtas och grundvalarne läggas till ett nytt ofantligt
storskifte utaf kontinentens fruktbaraste länder’)!

Sådane voro de storartade händelser, som den
svenske generalen varseblef från sitt politiska
observa-torium i Norra Tyskland. Han hade ej svårt för att
urskilja, att de alla utgingo från samma väldiga
revo-lutionsanda, som han så hiskligt hatade.

Näst baron Taube åtnjöt ingen större förtroende
hos konungen under denna första tid af hans regering,
än grefve Axel Fersen d. y., en af baron Taubes bästa
och snart sagdt enda vänner. Men grefve Fersen var
en helt annan och i flere afseenden sundare karakter,
än Taube. Hans blick var lugnare, hans hållning
säkrare, hans ärelystnad mera begränsad inom
möjlighetens och det rimligas gränser, än baron Taubes, som i
så många afseenden påminte om Gustaf III:s: dock i
sitt hat mot revolutionen voro dessa begge förtrogne
alldeles ense: häruti öfverensstämde deras tänkesätt
fullkomligt.

Redan grefve Fersens yttre tycktes antyda det.
sorgliga öde, som väntade honom. Han var vacker, af
en hög och manlig växt; men han hade i sin blick, i
sitt leende, i det hela af sin fysionomi någonting, jag
vet ej hvad, som vittnade om denna sorgliga framtid,
hvarom vi nyss nämnde. Han saknade icke qvickhet,
berättade väl, samt egde isynnerhet uti sitt sätt att vara
detta slags behag, som vanligen åtföljer en hög sam-

,0) Fred i Cainpo Formio d. 17 Oktober 1797 mellan Frankrike
och Österrike.

’) Congressen i Rastadt öppnades d. 9,Dec. 1797.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/4/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free