- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 4. Gustaf IV Adolf (1796-1809) /
62

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att sammankalla ständerna till rikadag, då
konungen borde enligt gammal svensk plägsed krönas och
hyllas, hade länge och vid flere tillfällen varit
allvarsamt i fråga. Flere af de förnämste och på
handhaf-vandet af de inre ärcnderne mest inflytelserika af
konungens omgifning, såsom Wachtmeister, Rosenblad,
Lagerheim och Ugglas, hade ömsom tillstyrkt, ömsom
afrådt folkombudens sammankallande, medan Gustaf Adolf
sjelf, uppskrämd af händelserne under sin fars regering,
och ytterst skygg för alla folkrörelser, beständigt gjorde
invändningar, samt uppskjut att fatta beslut i denna
högvigtiga fråga. Att Taube, Fersen och Toll m. fl.,
hvilka denna tiden hade synnerligt förtroende,
åtminstone ej i början uppmuntrade konungen att för snart
vidtaga ett så vådligt steg, kan man också taga för af-

O O O7 c

gjordt. Men nu, då oroligheter började yppa sig i alla
landsändar, och säkerheten från Ryska sidan syntes
be-tryggad, sedan man lyckats förnya vänskapstraktaten af
år 179 I, inträdde plötsligen en mängd nya förhållanden
och betänkligheter, hvilka tjenade att böja konungens
sinne. Rosenblad och Lagerheim, som voro angelägne
att bereda slut på den ohjelpliga förvirringen i rikets
finanser, hvilken hotade att föra till ett allmänt förderf,
föreställde konungen vådan af att längre uppskjuta att
med- förtroende kasta sig i sitt folks armar, samt
der-igenom söka den hjelp, som sannolikt allena vore i stånd
att förekomma ännu större skakningar, än de som redan
börjat. Toll, som nu visste, att Ryssland i händelse af
behof, snarare skulle låta använda sig att tukta
stän-derne, än som man säger, fiska i grumligt vatten samt
försöka att draga nytta af våra inre strider, understödde
kraftigt Rosenblad och Lagerheim, samt nekade
förmodligen icke, att kraftigt befordra konungens planer.
Då man härtill lägger, att inom den kungliga familjens

fall tillät sig ett afvikande från de grundsatser, han annars så
strängt följde; troligare är, att man dolt del verkliga förhållandet
för konungen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/4/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free