- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 4. Gustaf IV Adolf (1796-1809) /
248

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom bänt syntes, utgör verkligen en af de
intressantare episoderna i detta i öfrigt temligen enformiga krigs
historia.

Det var i det kungliga högqvarteret Bergen
morgonen den G September. På en soffa såg man
konungen utsträckt, med förstördt utseende, rocken uppknäppt
och halsduken aftagen. I rummet voro närvarande,
utom Essen och Toll, kabinetts-sekreteraren Wettcrstcdt,
hvilken satt vid ett bord och skref. Toll började nu
med att för konungen både grundligen och klart
framställa alla de skäl, hvarföre han ansåg att arméen
omöjligen kunde bibehålla sig på Rügen, samt föreslog en
godvillig uppgörelse med fienden, hvarigenom åtminstone
kärnan af arméen kunde räddas. Sedan Toll på
konungens befallning och under form af rapport
skriftligen uppsatt dessa sina åsigter, tecknade slutligen
Gustaf, ehuru först efter mycken tvekan och ny
öfverlägg-ning, på densamma följande mening: »/ följd af hvad
utaf herr generalen friherre Toll blifvit rapporteradt,
öfver-lemnas nämnde general att vidtaga nödiga mått och steg till
befrämjande af arméens heder och säkerhet)).

Visserligen skulle denna fullmakt ansetts
tillfyllestgörande, samt rimligen ej kunnat klandras, såframt den
varit försedd med författarens underskrift; men detta
var ej händelsen. Så snart Toll, som ur konungens
händer återfått densamma, varseblef detta, framräckte
han åter dokumentet, med begäran att han ville
underteckna hvad han skrifvit; men nästan ursinnig sköt
konungen papperet ifrån sig, utan att hvarken svara eller
underteckna det. Detta föga väntade utbrott bragte
dock ej Toll i förlägenhet. Han lemnade papperet till
Wetterstedt, under det han yttrade följande ord: »Skrif
att konungen befullmäktigat mig, men sjuknat, så att han
ej förmår underteckna)). Under det
kabinetts-sekretera-ren modigt verkställde denna befallning, gick Toll af
och an på golfvet samt yttrade för sig sjelf och liksom
på trots: »Om man undertecknar eller ej, kan också vara
likgiltigt; jag hade till och med ej behöft detta, ty t farans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/4/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free