Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslutat mig till något steg, som vore konungen emot,
om icke engelsmännens ovärdiga företag mot Danmark
inträffat, och om jag icke dertill ser mig tvungen
genom omständigheternas bjudande makt. Jag ser klart,
och ni bör äfven inse det, att i detta ögonblick kan
hvarken jag eller någon annan monark i verlden hejda
Frankrikes segrande vapen. Man måste således vika
för nödvändighetens lag, söka hålla sig uppe till
gyn-sammare tider, och af två onda ting välja det minsta».
Här erinrade ambassadören kejsaren om alla de
prof han fått röna af konungens trofasta tillgifvenhet,
och hemställde, huruvida det beslut han tagit var
förenligt med hans intressen och med det mål lian
föresatt sig. Ilan (kejsaren) ville freden, men genom att
förena sina vapen med Bonaparte, för att vända dem
mot sin trognaste bundsförvandt, gjorde han denna fred
svårare än någonsin. »E. M:t», (så utlät sig Stedingk),
»skall aldrig sjelf kunna undslippa Napoleons
maktbegär, han som oupphöidigt sträfvar att försvaga och kufva
alla regeringar. Se huru han förföljer huset Bourbon i
dess sista ättlingar; huru han förödmjukar Österrike;
Holsteinska huset står ännu uppe; men om han lyckas
att låta oss sönderslita hvarandra, att uttömma våra
krafter för att gynna hans förderfliga afsigter, då skall
E. M:t en dag bli den förste, att erfara verkningarne
häraf, och bereda sig en evig ånger». Med en känsla
af djup inspiration och ädel oförskräckthet vågade
Stedingk tillägga:
»Mina år tillåta mig troligen icke att upplefva
denna kris; men jag är öfvertygad att den inträffar,
och kanske skall E. M. inom mindre än fem år vara hragt
till den olyckliga nödvändigheten, att värja er egen krona
och kanske ert lifn.
Kejsaren blef något förvånad öfver dessa ord, men
fattade sig snart och svarade: »Två kolosser, sådane
som Frankrike och Ryssland, hafva så många
svårigheter att besegra och så litet att vinna af en ömsesidig
kamp, att man noga betänker sig, innan man låter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
