Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian barnet cn örfil, srl att det föll med näsan emot
golfvet och blef helt blodigt i ansigtet s).
Ett trmnpnare, glädjetomraare och i alla afseenden
tråkigare hof, .’in Gustaf IV Adolfs, torde svårligen
hafva funnits. Och huru kunde det väl annat vara, då
en person sådan som denne konung skulle vara själen
i detsamma! Olyckligtvis hade han ända från
barndomen vant si" vid denna kalla österländska etikett, som
O
lägger band på alla hjertats rörelser, och det behöfdes
endast att konungen visade sig med denna stela
orörliga blick och detta utseende af is, för att allt skulle
blifva stumt såsom i Constantinopels seralj. Han talade
sjelf med en knapt hörbar röst, på det ingen annan
skulle understå sig att höja sin °). Huru helt
annorlunda var icke förhållandet med denne qvicke och
älskvärde Gustaf III, som man åtminstone egde friheten
säga att man höll af!
8) Detta skall hafva tilldragit sig 1807, d. v. s. då prinsen var
på sitt åttonde år. Den naturliga följden af ett så hårdt och
omenskligt förfarande var också den, att prins Gustaf, enligt
Gripensvärds yttrande, fruktade sin fader såsom för döden.
Anteckning i S. S.
9) Naturligtvis skulle det hafva gått den »kungliga» högheten
förnär, i fall Gustaf nedlåtit sig till samma ståndpunkt och linie
med andra menniskor, och hurudana hans begrepp om
»majestätets» art och helgd voro, det hafva vi sett (sid. 3). 1
öf-rigt tecknar M. Rosenblad (a. st.) Gustaf Adolf i egenskap af
umgängesmenniska och vän på följande sätt: »I umgänge
sällan munter och glad. Hade inga nöjen, sökte gerna ens-
• lighet. Detta lynne hade han ärft af sin moder, våldsamt
sinne af sin rätte far. Han var icke böjd för vänskap.
Jag vet ej någon, för hvilken han hyste vänskap, utan för hans
excellens grefve af Ugglas, hvilken egde hans högsta förtroende,
besörjde hans enskilta affärer och styrde den hemliga polisen i
Stockholm». Då olyckorna mot slutet af konungens regering
hopade sig i jemnbredd med hans religiösa fanatism, blef lynnet
ännu mer nedstämdt, dystert och buttert, och om denne
Gustaf III:s son nånsin kunnat blifva nog uppsläppt, för att öppna
sig till ett gladt och hjertligt — — skratt, det torde få betvif—
las. Man skrattar ej i det himmelska riket, och hvad är lifvet
annat än en förberedelse till Gudars fröjd?!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
