- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 4. Gustaf IV Adolf (1796-1809) /
378

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

l);i han den 9 Oktober anlände till Lcmlands

prestgård p;l Aland (der det kungliga hugqvarterct då
var förlagdt), fann han allt här i den största förvirring.
l’å det högsta förtörnad öfver den misslyckade
landstigningen vid llelsinge, var monarken endast upptagen af
tanken att hämnas på dem, han så oskyldigt tillräknadc
denna olycka. Ä andra sidan hade han dagen före
Stedingks ankomst framkastat några ord om riksdag och
tronafsägclse, h varpå visserligen icke mycket var att
bygga, men hvilka i alla fall ej kunde lemnas utan
uppmärksamhet. Stedingks framställningar blefvo
emellertid lika fruktlösa, som förut riksdrotsets, och
konungen befästades endast i sin förhärdelse. Lika fåfängt
sukte han beveka honom återkalla och godtgura den
skriande orättvisa, han låtit sina gardesregementen
vederfaras. Då Gustaf hoppades afböja alla ytterligare
föreställningar härom med det furegifvandet, att han
ingenting fråntagit dessa regementen, svarade Stedingk:
»Men ni har fråntagit dem, hvad som ur dem kärare än
lifvet, sire, nemligen hedern! Om min son vore anställd vid
gardet, skulle jag ej öfverlefva hans vanära».

På detta sätt saknades ej personer, som allvarligt
och utan menniskofruktan furehullo Gustaf sanningen,
hvilken, då den sades honom af en sådan man som
Stedingk,’ han också icke dristade att helt och hållet
förneka; tvertom uppskakades han och fann sig rörd
ända till tårar; men hans egenkärlek var fur stark, och
han ville ej synas hafva gifvit vika för de tvingande
omständigheterna, isynnerhet efter gardernas indragning,
emedan hans handlingssätt då skulle hafva blifvit uttydt
såsom en följd af fruktan °).

land redan var förloradt, och det var för sent att bota det onda.
Stedingk afböjde derföre anbudet, men erbjöd sig att åtfölja
konungen, likväl utan särskilt befäl. Han återvände sålunda ej
till Stockholm förrän d. 1 September 1808. Muntliga
uppgifter af Stedingk (S. S.), jemförda med Wetlerstedts bref till
Eh-renheim.

9) Muntliga uppgifter af Stedingk (S. S.), som den 26 Okt. med
oförrättade ärenden återvände till hufvudstaden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/4/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free