Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade Signeul generalen grefve Grimoard, en aktad
mili-tärisk skriftställare, hvilken tillhörde furstens vanliga
en-skilta sällskapskrets, och med hvilken Signeul var
bekant sedan 1805 och 180G, då Grimoard meddelat
honom militärplaner, dem Signeul genom Lagerbjelke
del-gaf Gustaf Adolf. Grimoard var i åtnjutande af en
anständig utkomst, och hade aldrig velat mottaga den
minsta cmbetsanställning under Xapoleons styrelse.
Med sin vanliga fyndighet begagnade Signeul nu
denna tillfällighet, för att anförtro Grimoard Mörners
hemlighet, med tillägg att denna unge man var ombud
för ett parti i Sverige, som ville erbjuda prinsen af
Ponte Corvo tronföljden. Kort härefter, sedan Grimoard
gifvit fursten del af Signeuls oförmodade meddelande, sade
han sig önska få tala vid Mörner hos Signeul, men tilläde
att han under detta första möte med Mörner ville vara
okänd, sannolikt för att utforska honom och döma till
hvad grad hans förslag kunde förtjena uppmärksamhet.
Mötet egde rum å utsatt tid och räckte nära
tvcnne timmar. Grimoard gjorde sig ej någon för hög
tanke om Mörner, men hvem kan känna ödets
hemligheter? En biskop fick det infallet att gifva romerska
kejsarekronan åt en schweitzisk grefve, och var sålunda
upphofvet till Rudolfs af Ilabsburg utkårande. För
öf-rigt enär Grimoard hos Mörner varseblef mycken
bestämdhet och fann hans språk vara den ärlige mannens,
ansåg han att han ej saknade stöd och åtog sig att
skaffa honom företräde hos fursten, som följande dagen
(den 25 Juni) kl. två c. m. emottog Mörner.
Enär fursten kände föremålet för hans besök,
cmot-tog han denna obekanta ambassadör ganska artigt, ehuru
med en tydlig förbehållsamhet. Olyckligtvis egde
Mör-ncr i sitt yttre ingenting, som talade till hans förmån.
Ilans lilla något groteska figur, hans hvardagliga språk
och skick, ja sjelfva hans klädsel utgjorde ett helt, som
ej syntes gynnsamt för en så dristig plananläggaro. Allt
i luins uppträdande bar prägeln af någonting romaneskt,
för att cj säga gåtfullt, ooh fursten visate ännu ej, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
