Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likets intåg och bisättning, man skulle fälla honom
som brottslig, lemnade han dessa varningar utan
af-seende. Han återkom till Stockholm den 5 Juni.
Här fann han allt förändradt på den korta tiden
af endast en månad, som han varit frånvarande.
An-sigten, som så nyss förefallit honom leende, voro nu
liksom af is; hans gamla bekanta hade ett besväradt och
bekymmersamt utseende, och ingen ville meddela honom
de förfärliga rykten, som kringlupo.
Då skyndar hans gamla vän, den älskvärde
skalden och Fersens företrädare som riksmarskalk, grefve
J. G. Oxenstjerna, till honom och erbjuder sig att den
hotande dagen förrätta riksmarskalkstjensten, för att
skona Fersen från folkets raseri. Han besvär honom
att stanna hemma i sitt hus, och ej blottställa sitt lif. . .
Fersen skakade på hufvudet. Med det inre
vittnesbördet om sin oskuld och dens mod, som eger att
framvisa en hel lefnads fläckfria vandel, tackar han
ädelmodigt sin vän, i det han tillägger: »Om jag
undandrager mig de pligter, som vid detta högtidliga
tillfälle tillhöra min befattning, skall man anse mig
brottslig, och vill man åt mitt lif, skall man nog finna
vägen till mitt hus».
Detta svar inverkade ingenting på Oxenstjernas
ädla hängifvenhet; han fortfor med sitt yrkande, då
Fersen nästan förvånad inföll:
»Huru, min vän! Midt. under sorgehögtidligheten
och under krigsmaktens ögon?.... Nej, det är omöjligt!
Och om styrelsen fruktar oordningar, skall den vidtaga
mått och steg, för att förekomma dem; hvarom icke,
skall den göra sig till medbrottslig».....
En så ädel ståndaktighet kunde ej annat än göra
stort intryck på Oxenstjerna. Han gaf derförc vika,
ehuru med ett hjerta genomborradt af oro, och då de
omfamnade hvarandra, såg man en tår liksom hans sista
afsked bana sig väg öfver grefve Fersens kind! Anade
han det sorgliga öde som förestod honom ?... .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
