Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen Carl August i skyarno, under det talaren hade
ganska litet att säga om segraren och hjelten, hvilken
utgjorde föremålet för dagens hyllning. Detta öfverraskado
på ett mindre behagligt sätt kronprinsen, hvilken icke
kände Flemings på bör ds fördomar grundade
aristokratiska tänkesätt och känslor, hvadan han på förhand
be-redt sig på ett svar, hvari han enligt bruket inryckte
några smickrande ord för landtmarskalken; men II. K.
II. ändrade nu det föredrag, han ämnat hålla, och
improviserade ett svar, hvaruti förtjenta aktningsbetygelser
för svenska nationen befunnos blandade med måttligt
beröm för den aflidne företrädaren och tystnadens
vältalighet för baron Fleming.
O O
Samma dag om aftonen artade II. K. II. enligt
konungens önskan ett besök inkognito hos kungliga
familjen å slottet i Stockholm. Ilan åkte i en enkel
hof-vngn, åtföljd af grefve Essen.
Att Carl XIII ännu icke återkommit från sin
förskräckelse i fråga om tronföljarens person, kan man
sluta af hans yttrande till baron Stjerneld kort före
detta besök: »Dd skull gå med mig, som med den döende
Ludvig x iv, när lian sade: då jag var kung, tg snart
måhända skall jag endast vara delta till namnet». Och
monarken lugnades endast ofullkomligt af grefve Essens
lietecknande infall: »Jag fruktar mycket, sire, att K. M.
och vi alla <iro mera fransyskt sinnade än kronprinsen».
Man föreställer sig då lätt konungens känslor, när
grefve Essen infann sig och anmälde kronprinsen.
Monarkens blickar öfverraskades af detta ädla och
vördnadsbjudande utseende hos don, som han genast hedrado
med namnet af sin son. Kungen uppreste sig, för att
omfamna honom, men kronprinsen bugade sig
vördnads-fullt, för att kyssa II. M:ts hand, och under uttryck,
lika ädla och värdiga, som hela hans yttre väsende,
skingrades på ett angenämt sätt den gamla kungens
fruktan. Svårligen kunde han hafva väntat sig hos en
af revolutionens och bivouakenn söner denna osökta vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
