- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 5. Regements-förändringen (1809-1810) /
359

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ännu varit nog slutL att hålla Adlersparre stången, i fail denne
dessförinnan ej blifvit tvungen att förena sig med rvssarne, hvilka skulle
liafva liunnit till Stockholm före honom; men nu gjorde Gustaf allt
för alt tvinga sina trognaste undersåtare alt öfverlemna honom ål sitt
öde, och general Adlercreulz, den ende hvars kredit var erkänd i
Stockholm, hlef tvungen alt göra bruk af detta lugna mod, hv ilkel
utmärker honom, för alt hindra kungen alt skada sig sjelf och slatcn
mer äu han redan gjort. Gustaf Adolf arresterades.

I Örebro mottog Adlersparre nyheten om Gustafs arrestering,
liksom om de provisoriska mått och steg, som följt straxt derpå. Frati
denna dag förändrades Adlersparre» plan och idéer, och alla de
förhoppningar, hans namn och en stor del af nationen tuslat vid honom,
iörsvunno. Afundsjuk på Adlercreulz, hvilken i egenskap af
generaladjutant öfvertagit befälet öfver arméen, var Adlersparre, som i allt
ville vara oberoende, å sin sida åler ett föremål för Adlercreulz’
missnöje, och häraf uppkom från statshvälfningens början en uppenbar
missämja mellan dessa begge dess chefer, hvilken blef af elt sa
för-derfligl inflytande pä angelägenheterna. Redan före sill inlag i
Stockholm gaf Adlersparre tillkänna anspråk och hotelser, hvari ingingo
alllföi myckel personligheter. Emellertid rönte han del mest
smick-rando mottagande af alla ulan undanlag, och ändock tyckle lian alt
man ej nog uppskattade honom och hans storartade företag.
Dfi-po-tisk i sina omdömen och planer, trög och lat i fråga om deras
utförande, uteslutande sysselsatt med sig sjelf och sitt högmods ingifvelser,
syntes han glömma fäderneslandets stora intressen, för att fästa sig
vid småsaker, hvilka ofta endast angingo hans egenkärlek. Af den
ocgennylta lian i början visat, hade man snart svårt alt upptäcka
något spår, och han röjde ett sådant förakt för den olTentliga
meningen, att han icko allenast utverkade stora ynnestbevisningar åt sig
sjelf och alla sina kreatur, utan lät äfven gtfva svärdsorden ål
officerare, hvilka aldrig varit i elden. Om detta Ökade antalet af
Adler-sprrres anhängare med alla kända och okända maklens lismarc, så
minskade det å andra sidan alla redligt tänkando medborgares
förtroende och aktning för honom, hans känslor och hans afsigter.

På Ryssarno med fördel åter börjat kriget, blef regeringen
tvungen all ski<ka förstärkningar till nord-nrméen. Enligt Adlcrsparros
prunkande proklamation skullo vi ej förlora en aln jord, och
emellertid stannade han med sin kår i Stockholm, hvarcat den hade ingen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/5/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free