- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 6. Carl Johan och hans tid (1810-1812) /
60

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

ränker, hvilka voro ämnade att begagnas som medel till
hans aflägsnande.

Man bör ej undra, att regeringens uppmärksamhet
tidigt fästades på Armfelt. Han hade nyligen
återkommit från Petersburg, och man var eller låtsade vara
öfvertygad att ban begifvit sig dit hufvudsakligen i
ändamål att underhandla om medlen att återinsätta den
gamla dynastien. För öfrigt voro Armfelts föregåenden
och karakter alltför väl kända, för att man kunde tvifla,
att om han lyckades bemäktiga sig Carl Johans
förtroende, det skulle vara ute såväl med alla de s. k. 1809
års män som måhända också med alla de genom dem
nyskapade statsinrättningarna8). Det ville då för dessa
personer synas vara en statsnödvändighet, förestafvad af
omtanken äfven på deras egen personliga säkerhet, att
Armfelt aflägsnades. Man trodde sig nemligen hafva
upptäckt, att han umgicks med planer att vinna kron-

’) Se här ännu elt utdrag ur baron A:s markvärdiga brefvexling
med sin fru. Han skrifver (Stockh. d. 12 Februari 1811): »Ju
mera jag lär känna kronprinsens vackra egenskaper och uppböjda
karakter, destomer beklagar jag honom; ty huru stor han än må
vara, skall han dock ega behof af dygd hos nationen och andra
män vid styret, än de som antingen frukta eller sjelfva tillhöra
faktionen.»

8; Dens. skrifver (d. 7 Mars s. å.): »Hvad beträffar dagens alla
dårskaper och orimligheter, sä kunna de ej botas genom pallialiver.
Man måste gä till roten af det onda. 1809 ärs lagstiftare, som
samlades för att böta samhällsbyggnadens refvor, hafva nemligen
verkställt forbättringar eller begagnat sig af sädana materialier,
att om deras plan fullföljes, skall det efter tio är ej mera finnas
nägot spär af det gamla Sverige.» — Slutligen lemnar följ. strof
(af d. 20 Mars s. är) upplysning om beskaffenheten af den
författning, hvarmed A. ville ersätta vår nya grundlag. Han säger:
»Svenska nationen är sädan, att den ringaste efterlätenhet ä
styrelsens sida framkallar väldsamma uppträden. Hela Gustaf. Ill:s
regering intygar denna förderfliga sanning, och vitsordar att vi
äter mäste taga vär tillflykt till envåldsmakten, för att blifva
lyckliga. Denna samma enväldsmakt har gjort oss lyckligare, än
den bäst afvägda frihet nägonsin förmält, ty om det är
individerna som lida under den förra styrelseformen, så lider hela
»talen under deri sednare.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/6/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free