- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 6. Carl Johan och hans tid (1810-1812) /
84

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

»Om kungens helsa hade tillåtit mig att vara
frånvarande, skulle jag sjelf åtagit mig denna ärofulla
beskickning; men enär riksstyrelsen under H. M:ts
sjukdom blifvit mig uppdragen, måste jag försaka denna
lycka. Grefve Brahe är den förste seigneur i Sverige,
den äldste grefven, och lika utmärkt genom sina
monarkiska grundsatser, som genom sitt uppförande och sin
börd. Kungen hoppas, sire, att detta val skall kunna
vara K. M. angenämt, och han har uppdragit mig till
E. M. öfverföra de önskningar ban hyser för Hennes
M:t kejsarinnans snara återställande och konungens af
liom välbefinnande.»

Åtföljd af sin sköna grefvinna, afreste sålunda
grefve Brahe till Paris för att öka den lysande hop,
soin vid konungens af Rom vagga nedlade det
underdåniga Europas rökoffer. Han blef emottagen med
utmärkt bevågenhet så af kejsaren, som hela hans familj.
Emellertid visar följande lilla tilldragelse, att Sveriges
hemliga fiender ej voro overksamma, då det gällde att
framkalla anledningar till obehag och förödmjukelse för
svenska hofvet.

Ett rykte hade spridt sig, att Carl XIII ämnade
pryda Napoleons son med Sveriges förnämsta orden.
Grefve Brahe hade följaktligen ännu ej haft sitt
företräde hos kejsaren, då hertigen af Bassano tillfrågade
honom: »Ar det sannt, att ni medför Serafimerorden för
konungen af Rom?»

Naturligtvis kunde grefve Brahes svar i enlighet
med verkliga förhållandet ej utfalla annorlunda än
nekande, då hertigen inföll: »I så fall är det ett misstag
af mig!» Emellertid underrättade grefve Brahe svenska
hofvet om saken; hertigens af Bassano fråga ansågs som
en anhållan, och verkligen dref konungen artigheten
ända derhän att bemyndiga grefven att å Dess höga
vägnar erbjuda Serafimerorden åt Napoleons son.

Hvem hade väl kunnat föreställa sig annat, än att
detta nya bevis på bevågenhet och vänskap å konungens
sida skulle emottagas ined all den aktning det förtje-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/6/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free