- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 6. Carl Johan och hans tid (1810-1812) /
110

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MO

Adlercreutz vid Tibells afresa från Sverige förde
ungefär samma språk! Nogaf, Napoleon befallde den 10
Januari 18 12 prinsen af Eckmühl, befälhafvare öfver
franska trupperna i norra Tyskland, att ofördröjligen
besätta Pomern och ön Rügeu.

Denna tilldragelse är till och med i sina detaljer
så allmänt bekant, att vi ej skola spilla många ord på
dess beskrifning. Pomerns besättande af fransoserna den
27 Januari (18 12) verkställdes de första dagarne» med
en viss grad af anständighet, om än de intågande
genom falska förespeglingar om uteslutande vänskapliga
afsigter med denna inmarsch snarare narrade sig in i

kronprinsens kunskap, hvadan då T. i Mars s. å. stod på
återresan till Sverige, han i Köpenhamn arresterades och
uppfordrades att rättfärdiga sig emot vissa mot honom riktade
anklagelsepunkter, hvilka genom svenska beskickningen meddelades honom.
T. begärde dock och erhöll nåd, med vilkor att han ej bosatte
sig i Stockholm eller å den ort der hofvet vistades, hvarjemte
han miste sin grad i hären. Efter freden i Kiel återkom han
och vann, ångrande, prinsens välvilja. Sedermera öfverhopade.1?
han som bekant är med välgerningar af Carl Johan, blef
president i Krigskollegium, äfvensom Carl Johan bekostade lians
begrafning och beviljade en pension åt hans enka. — Jfr Signeuls
bref till kronprinsen. Man finner här högst märkliga uppgifter
rörande baron Lagerbjelkes och Tibells tvetydiga språk och
uppförande vid denna lid; men dessa underrättelser torde böra
behandlas med mycken varsamhet, ty Signeul länkle om
Lagerbjelke som ordspråket lyder: öte-toi r/ue je mJy place!
Förmodligen var det för att sätta kronprinsen i det brydsamma
alternativ, antingen att vara med Napoleon eller blottställa sin
upphöjda ställning, som de tillstyrkte Pomerns besättande. Man
finner af Napoleons samlal med Czernilscheff (i Fehr. 181 ’J), alt
kejsaren vid anbefallandet af denna hesinningslösa ålgärd
hufvudsakligen leddes af ell dylikt föreställningssätt lian yttrade
bland annat: »Sverige klappar på alla dörrar, hvarest det tror
sig kunna räkna på fiendtliga tänkesätt emot mig. Del har
skickat en general till Petersburg, och uppför sig allestädes
dåligt emot mig. Men nationen vill ej ha alt göra med en
person som kränker sina eder, och for all göra ell slut på allt
(leila trassel, har jag låtit mina trupper besätta l’oinern.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/6/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free