- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 6. Carl Johan och hans tid (1810-1812) /
112

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

<112

som samma dag var på vakt hos konungen. Man var icke
oberedd på händelsen, hvarmed Napoleon hotat alltsedan
1809, och i sjelfva verket visade sig Carl Johan mera
belåten än öfverraskad deraf, alldenstund Frankrike
ge-nom denna handling gjorde sig skyldigt till en brytning,
den prinsen önskade, utan att vilja ådraga sig
förebråelsen att hafva framkallat den.

Sedan ban med uppmärksamhet läst Peyrons
rapport, lade han den på bordet och reste sig upp; hans
ansigte antog ett uttryck af mer än vanlig liflighet, och
i det han skarpt fixerade grefven, sade han till honom:
»Välan! Handsken är således kastad, ocli jag skall
upptaga den.» ,
. Derefter fortfor han:
»Från denna dag böra vi icke ega någon tvekan

o o o

mera! Sverige måste taga ett bestämdt parti; det måste
åter utmärka sig genom denna djerfva flykt, som
tillhörde det under Gustaf Adolfs tid. Det har gjort
förluster, men det har icke förnedrat sig, och dess roll
skall blifva att gifva samma föredöme i Norden, sotn
Spanien gifver i södern.»

Då grefve Löwenhielm på förhand kände
kronprinsens tanka i detta afseende och sjelf var öfvertygad
om nödvändigheten för Sverige att lösgöra sig från det

O O o ~

fransyska systemet, svarade ban, att vi ej hade mer än
ett val, nemligen att närma oss Ryssland och England,
samt att på denna väg försöka att grundlägga vårt
oberoende och erhålla en ersättning för våra förluster
genom Norges förvärfvande.

»Javäl», inföll kronprinsen, som tyckte om att hos
grefven finna en politisk åsigt, hvilken fullkomligt
öfverensstämde ined hans egen; »dä Napoleon anfaller oss,
frikullar han oss från förbindelser, dem omständigheterna
tvuugo oss att underskrifva, och det står oss hädanefter
fritt att fatta ett beslut. Vi behöfva en särskild
beskickning till kejsar Alexander; de grunder, hvarpå den
kommer att underhandla, skola hufvudsakligen blifva

desamma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/6/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free