- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 6. Carl Johan och hans tid (1810-1812) /
116

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I IG

si" öfver orsaken sora bestämt den att vidtaga ifråga-

O cj o

varande steg.

Innan vi öfvergå till berättelsen om grefve
Löwenhielms uppträdande i Petersburg och hans
underhandlingar med ryska hofvet, är här rätta stället att
återkomma till en märkvärdig svensk landsflykting, baron
Armfelt, hvilken då vistades i denna hufvudstad samt i
egenskap af sin nye suverän, kejsar Alexanders,
gunstling vunnit en betydenhet som blef af en oförmodad vigt
för grefve Löwenhielm.

Då Armfelt i medlet af Maj månad 18 11 anlände
till Petersburg, blef ban icke litet öfverraskad, att finna
kejsar Alexander hafva helt och hållet öfvergifvit
Gustavianska familjens sak af vänskap och intresse för den
nye tronföljaren. lian bedömde då med vanlig finhet
sin nya ställning, och blef en af de verksammaste
befordrare af de förbindelser, hvilka förenade kejsaren och
Carl Johan, om hvilken sistnämnde ban alltid talade
med största aktning, och i sjelfva verket anklagade ban
endast några ränkfulla och afundsjuka individer för det
olycksöde sora drabbat honom i Sverige.

Som vi redan nämnt, intresserade sig kejsarinnan
Elisabeth och prinsessan Amelie alltid varmt för prins
Gustaf. De skulle så gerna velat, att ban kommit till
Petersburg för att mera verksamt kunna bearbeta
kejsaren till hans förmån och der uppfostra honom att en
dag bestiga Sveriges tron. Kejsarinnan vågade vid
något tillfälle tala härom med Armfelt i kejsarens
närvaro, då den förre svarade: »Jag önskar till Gud, att
man ej måtte gifva denna unga prins något bedrägligt hopp,
hvilket han här lätt skulle kunna insupa. Det skulle göra
hans största olycka, emedan det skulle ge anledning till
offentliggörandet af alltför obehagliga sanningar och störa
enigheten mellan Ryssland ocli Sverige, som är så
nödvändig under närvarande förhållanden.))

Sedermera rörde inan aldrig vid denna sträng, utan

r> n *

de begge prinsessorna inneslöto sig i en fullkomlig tvst-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/6/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free