- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 6. Carl Johan och hans tid (1810-1812) /
282

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

<282

Med denna dagliga omgifning umgicks han på en för
dem ganska angenäm fot, isynnerhet i början, innan
mängden af göromål tog hans tid i anspråk. De egde
dock alltid tillträde till hans person och hvarje morgon
då de (med undantag af ordonnans-officeren) infunno sig
vid hans säng (han steg vanligen sent upp) egnades
vanligen åt ett samspråk som varade ibland längre
ibland kortare och hvarvid ämnena varierade i
oändlig-het. Krig, finanser, historia, statsvetenskap, dagens
nyheter, allt gjordes till föremål för dessa, ofta högst
intressanta stunder. Hans stab, eller som han yttrade
»ma famille militaire» förblef städse med den innersta
tillgifvenhet fästad vid honom. För dem var han alltid
som en far. Aldrig gafs ett råd med uppriktigare
tillgifvenhet, aldrig räcktes en hjelpsammare hand åt den
som egde lyckan tillhöra honom, och aldrig tog
tillgifvenheten och vördnaden sin tillflykt till ett hjerta mera
öppet för ädelmod och dygd. »Nämn mig», sade han en
dag, en enda person som kan säga att jag förföljt honom
eller visat mig hämndgirig?» ett ädelt samvetes vittnesbörd
hos en innehafvare af makten; och visserligen måste
erkännas att Carl Johan var en af dessa ädla naturer
för hvilken låga lidelser voro fremmande. Slutligen nämna

o o

vi, att mycket af den gamla stränga etiketten till
mångas ledsnad och hemliga förtret genast från hans
ankomst försvann vid hans hof. Så t. ex. då man
uttryckte sin önskan, att Carl Johan spisade middag au
grand couvert på Gustaf III:s sätt, svarade han: »Aldrig
med mindre ni gifver mig en provins!» Han hade för
säker takt att alltid och obetingadt genom etikettens alla
fåfänglighcter apa de gamla dynastierna och framkalla
jemförelser mellan sin forna och närvarande ståndpunkt,
ett fält, hvarpå afunden och satiren redan öfvat sig vid
sjelfva Napoleons hof. Han tillät derföre aldrig att man
kysste hans hand 3), emédan ban sjelf, utgången ur folkets
leder, ville undvika allt, som kunde stöta de minnen och

J) Undanlag voro några f5 officiella tillfallen tia det màstc ske.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/6/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free