- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 6. Carl Johan och hans tid (1810-1812) /
299

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

<299

anlände från prinsen af Hessen, »ty», säger han, »min
ställning till brittiska regeringen är ganska svår, ocli jag
kan aldrig tro att jag skall bli ansedd som fiende, då jag
landar på danska kasten, hvilket vore den största skymf;
men om sådana order äro utfärdade, får jag underrätta
er, att jag ämnar försvara min frihet mot hvem det
vara må.» •

Den 25 Juni kl. 10 f. ra. afseglade ändtligen
par-lamentärcn Garde från Helgoland; men han råkade ut
för storm och oväder och kämpade med dessa midt på
hafvet, då han kl. half 2 såg Gustaf Adolf komma på
ett Helgolands-fartyg. Ex-konungen steg ombord hos
parlamentären och yrkade enständigt, att denne skulle
föra honom till Danmark. Da visade Garde sina order
(som innehöllo att ingen utom krigsfångar finge tagas
ombord å parlamentärcns fartyg) och undskyllde sig
ifrigt, att ban ej kunde uppfylla Gustafs önskan.
Den beklagansvärde förskjutne monarken anslog då en
annan ton. Han förklarade med djup rörelse, att han
vore en olycklig flykting som icke egde något hera, som
icke kunde anse sig som svensk, emedan han blifvit
bannlyst från »Sverige, ehuru hans faders ben der
hvilade; ban var nu ej mer kung Gustaf Adolf, utan
grefven af Gottorp och som sådan ansåg han sig fur dansk
undersåte, varande slägt med danska konungahuset, och
fordrade derföre danskt beskydd.

Dessa med känsla framsagda ord gjorde ett
synbarligen gripande intryck på alla de närvarande.
Emellertid svarade Garde, att ban som parlamcntär ej kunde
lemna något beskydd, och uppviste ånyo sina order,
dem han förklarade sig tvungen att åtlyda.

Gustaf Adolf (med en bestämd tonvigt). »Jag
qvarblifver ombord hos er!»

Garde (höfligt men bestämdt). »Jag ber E. M.
nådigst ej sätta mig i den obehagliga nödvändighet att
återvända till Helgoland och der af de engelska auto-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/6/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free