- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 6. Carl Johan och hans tid (1810-1812) /
308

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

<308

stannat. Hans utseende syntes nu förändradt och bar
prägeln af en liflig rörelse. Han vände sig till Peyron,
med ett uttryck af ömhet frågande honom:
»Har ni sett min mor?»

Peyron. »Hennes M:t var på Ulriksdal, när jag
afreste, men jag kan försäkra Eders Majestät» . . .

Gustaf Adolf (afbrytande). »Grefven af Gottorp» . . .
Denna motsägelse att ålägga Peyron i full gala
uppvakta »kungen» ’) och sedermera låta honom förstå
att han endast hade att göra med »grefven af Gottorp»
var temligen löjlig, så mycket mer som han tillät alla
danskarne kalla sig II. M:t. Emellertid fortfor han,
alltid vänd till Peyron:

»Jag har sedan två år undergått otroliga lidanden,
men himmelen vare tack, jag har återfunnit ett nytt
fädernesland. Mina förfäder äro födda i detta land.
Jag gör inga anspråk på Sveriges krona, men jag
känner ett lifligt behof att ännu en gång få omfamna min

O O O

mor och tala vid konungen min farbror. (Gustaf rördes
härvid åter ända till tårar). Min afresa från Sverige
skedde så brådstörtadt, att jag ej ens fick säga dem
farväl. I detta ögonblick har jag
familje-angelägenhe-ter af högsta vigt att anförtro dem, innan jag kan
vidare besluta om min framtid. Det är med dem ensamt
jag vill tala i Sverige.»

Det faller af sig sjelf, att Peyron häremot invände,
att detta vore omöjligt och att grefven sjelf borde känna
skälen. Denne återtog då:

»Må vara! Men jag anser mig dock skyldig mig
sjelf att framställa cn begäran derom eller ock utbedja
mig att konungen min farbror täcktes hitskicka någon
person, för hvilken jag med fullt förtroende kan öppna
mitt hjerta. Om ni känt innehållet af konungens bref,
skulle jag förtrott er denna hemlighet.»

’) Peyron, soin lat II fråga genom Uranddorf liuru han bordo vara
klildd vid det lofvade företrädet, hade fålt till svar af Gustaf
Adolf: »Major Peyron bör väl veta, huru han skall vara klädd,
då han uppvaktar kungen,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/6/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free