Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 5
»Denna krigsförklaring», utbrast Engeström, »liknar
fullkomligt den, Napoleon tvang oss göra England i
November 1810. Vi ville vara i fred; våra böjelser
och våra intressen hänvftnde oss emot England; men
han dref oss till det yttersta: vi voro helt och hållet
oberedde. Nåväl, hans inkräktande och förtryckande
statskonst, hvilken icke tillåter oss lefva såsom vänner,
bringar hela verlden i uppror. Man måste hoppas, att
han är nära sitt slut ... Jag skall gifva konungen och
kronprinsen del af eder not; jag är öfvertygad, att den
skall i intet afseende rubba det goda förstånd, som
förenar de begge hofven.»
Med dessa tänkesätt öfverensstämde de, som
kronprinsen hyste. Han yttrade till Engeström, som gaf
honom del af Tarrachs not: »Dessa 30,000 preussare,
hvarmed man hotar oss, äro ett nytt bevis på den
träldom, hvari Napoleon håller Preussen: ett nytt våld emot
denna, till det fullständigaste vasallskap bringade makt.
Dess ofantliga uppoffringar till förmån för
kontinentalsystemet äro hvarken de minsta eller sista den nödgas
underkasta sig. Den kan på sin höjd vänta af
Napoleon samma artighet som Polyfem visade Ulysses då
han sade: »jay äter upp dig sist.))
Det svar, Engeström den 46 September lemnade
Preussens envojé på dess not, affattades följaktligen i
ordalag, som voro tjenliga att låta hans hof förstå, det
man riktigt visste att bedöma hotelsens ursprung.
Sverige, hette det, skulle fortfarande hysa välönskningar för
återställandet af den preussiska monarkiens glans, och i
ingen måtto frångå det system det valt för att bibehålla
sitt folks frihet och sin kronas heder, o. s. v.
Under tiden inväntade kronprinsen med otålighet
underrättelser från kejsar Alexander. Som vi redan
nämnt, uteblefvo desamma nog länge, och ännu den 18
September hade ingen af de officerare, prinsen sändt till
Petersburg, återkommit eller låtit det ringaste höra af
sig. Detta väckte uppmärksamhet. A andra sidan
öf-verdrefvo bulletinerna, de enskilda brefven samt ryktena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
