- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 7. Carl Johan och hans tid (1812-1814) /
145

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 5

vi gå ännu längre. Emedan kronprinsen framför allt
annat fruktade, att danskarne (på sätt Dolgorucki
lofvat) skulle erhålla tillträde till koalitionen, innan de bi-

/ /

fallit Norges afträdande, såg han dem till och med icke
ogerna i fiendens led Ä) intilldess detta vilkor blifvit

O /

uppfyldt; ty om de fått förena sig med koalitionen, utan
att hafva förut underskrifvit Norges afträdande till
Sverige, kunde man befara, att de skulle lyckas bedraga
Sverige på denna nya besittning, så mycket hellre som
de förbundna hofvens, isynnerhet Österrikes och
Preussens, afundsjuka emot oss var lika uppenbar som deras
sympatier för Danmark. Derföre hade kronprinsen också
i sin sista skrifvelse till kejsar Alexander klart och
riktigt betecknat en dvlik efterlåtenhet mot Danmark så-

o j

som en krigsförklaring emot Sverige.

Vi tro oss härmed hafva gifvit läsaren nyckeln till
det enda riktiga bedömandet af kronprinsens politik i
förhållande till Hamburg. Han hade fördenskull ej väl
hunnit underrättas om Döbelns obetänksamma och
orderstridiga aftåg, hvilket för öfrigt blifvit kraftigt under-

O O ’ O o

stödt af general Björnstjerna och till en del äfven af
Adlercreutz, förrän han skickade en af sina adjutanter
med order till Döbeln att hejda trupperna i deras
marsch. Döbeln befordrade väl denna prinsens order
till Boye, som genast ställde densamma sig till
efterrättelse; men deremot gaf han icke Boye någon egen
order och ådrog sig derigenom beskyllningen att hafva

O O O %> o

vägrat lyda kronprinsens befallning. lians handlingssätt
förestafvades förmodligen i främsta rummet af den
betänkligheten, att ban icke ansåg sig kunna svika sitt
Hamburgarne obetänksamt gifna hedersord. Han
inställdes fördenskull för en krigsrätt och återsändes till
Sverige för att med ett års fästning å Waxholm
försona sin förseelse, och befälet öfver den af Döbeln kom-

6) Vi skola snart få se bekräftelsen på denna åsigt vid tillfälle af
general Skjöldebrands beskickning till kejsar Alexander.

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/7/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free