Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■162
K. H. För öfrigt önska suveränerna lifligt att lära
känna E. K. H:s tanka om angelägenheternas ställning
och att rådgöra med E. H. om det sätt, hvarpå
operationerna hädanefter böra ledas, ty på någon antaglig
fred är ej att hoppas.»
Då de allierade således syntes beslutne att
fortsätta kriget i trots af underhandlingarne och
kronprinsen sålunda ej kunde hoppas att draga med sig
England i en aflägsen kampanj på Seland; då dessutom
allmänna ställningen numera så förändrat sig, att de
allierade monarkerna omöjligen kunde uppfylla traktaternas
bokstaf och lemna Sverige de lofvade trupperna, och
sedan kejsar Alexander redan låtit förstå, att det
endast varit under förutsättningen af en svensk medverkan
emot den gemensamma fienden som han lofvat under-
c?
stödja Sveriges anspråk på Norge, en åsigt som alla
bundsförvandterna delade, så syntes icke någon annan
förnuftig utväg återstå för kronprinsen än att ännu en
gång bifalla att uppskjuta sina anspråk på Norge och
ånyo förtro sig till monarkernas löften och förbindelser,
under det han ifrigt yrkade på krigets fortsättning
såsom den enda utväg, i kraft hvaraf han kunde hoppas
att återvinna sitt inflytande genom den afgörande vigt
hans svärd skulle lägga i den militäriska vågskålen.
Föga hopp var att England, om äfven koalitionen
förolyckades, skulle bifalla att ensamt biträda Sverige vid
ett företag mot Danmark, och att våga det ensamt med
svenska krafter under full brytning med de förbundne
hade varit oförväget. Det enda alternativ som i denna
ledsamma ställning återstod var att foga sig efter en
bjudande nödvändighet och antaga monarkernas
inbjudning till ett personligt sammanträde för att utjemna
alla svårigheter, återställa enigheten och öfverenskomma
om sättet för krigets fortsättning.
Obehaget qvarstod visserligen i alla fall att
nödgas för tredje gången uppoffra hvad traktaternas bokstaf
tillförsäkrade oss; men bättre var att göra af nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
