- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 7. Carl Johan och hans tid (1812-1814) /
223

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■223

att den inskränkte sig till att kringränna Dresden på
venstra Elbe-stranden genom lätta infatteri-trupper och
starka kavalleri-detachementer, medan den qvarstannade
i Böhmens pass 7) för att rycka fram på Napoleons
kommunikationer, om han vände sig till Schlesien, eller begifva
sig direkt till Leipzig, om Napoleon stannade i Dresden.

Sådana voro de idéer, syften och planer, hvilka
uttrycktes under de särskilda samtal, kronprinsen hade
med Moreau. Det vill synas som om olikheten i deras
åsigter till stor del härflöt från olikheten i deras
ställning. För öfrigt egnades minnet åt det förflutna, och
dessa ögonblick voro nästan de mest intressanta, så
mycket hellre som prinsen sednare tillstod, att han ej
såg något giltigt skäl för Moreau att komma för att
bära vapen emot fransmännen. Han var icke bestämd
till herrskare öfver ett folk, som hade oförrätter att
hämnas eller förluster att godtgöra, och han fann snart
döden under en fana, hvarest någon ära svårligen stod
att skörda för honom.

Då han skilde sig från kronprinsen, syntes han
nedslagen och tankspridd. Han plågades af en aning,
som sade honom att han nalkades slutet af sin bana.
Hans olycka ville, att han icke trodde sig böra lyssna
till en väns råd att stanna hos sig, och han gick icke
utan synbar oro sin framtid till möte. »Jag hyser ej»,
sade han, »samma förtroende till lyckan som fordom.»
Kronprinsen sjelf nästan förskräcktes öfver dessa mörka
aningar som erforos af en man, hvilken aldrig visat
någon klenmodighet. Han omfamnade honom med ömhet
utan att lyckas skingra de sorgliga tankar, som
belägrade hans namnkunniga vän. Moreau afreste till kej-

7) Man Lannér de pass, som leda frän Böhmen till Dresden. 20,000
man kunna, förskansade bakom desamma, i en månad uppehålla
en här af 300,000 man. Moreau, som medgaf prinsen att man
alltid blef slagen om man häftigt anföll Napoleon innan man
uttröttat honom och hans armé, erfor sedermera med ledsnad,
att man gaf vika för otåligheten och närmade sig honom genom
att låga på Dresden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/7/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free